{"id":2767,"date":"2012-11-26T11:06:07","date_gmt":"2012-11-26T11:06:07","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=2767"},"modified":"2012-11-26T11:14:14","modified_gmt":"2012-11-26T11:14:14","slug":"upplyst-artipelag","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=2767","title":{"rendered":"Upplyst, Artipelag"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2012\/11\/Artipelag1.jpg\"><img loading=\"lazy\" class=\"alignnone size-full wp-image-2773\" title=\"Artipelag\" src=\"http:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2012\/11\/Artipelag1.jpg\" alt=\"\" width=\"591\" height=\"340\" srcset=\"https:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2012\/11\/Artipelag1.jpg 591w, https:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2012\/11\/Artipelag1-300x172.jpg 300w, https:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2012\/11\/Artipelag1-500x287.jpg 500w\" sizes=\"(max-width: 591px) 100vw, 591px\" \/><\/a><br \/>\nBertrand Lavier, Black Adder II, 2005. Upplyst, Artipelag, 27 okt \u2013 20 jan 2012-2013.<br \/>\nPublicerad 2012-11-22 i G\u00f6teborgs-Posten.<\/p>\n<p>Ljusets konstn\u00e4rliga och metaforiska styrka \u00e4r navet i Artipelags stora h\u00f6stutst\u00e4llning Upplyst. Elektriska installationer av ett tjugotal internationellt k\u00e4nda konstn\u00e4rer fyller salarna och badar dem i f\u00e4rg. Verken \u00e4r dekorativa, platskr\u00e4vande och v\u00e4rmealstrande, vilket \u00e4r genialt f\u00f6r den stora och kylslagna konsthallen. Dessutom \u00e4r det god timing mitt i den m\u00f6rka \u00e5rstiden, d\u00e5 folk i allm\u00e4nhet smyckar sina hem med elektriska dekorationer. Men h\u00e4r lyfts ljuset fr\u00e5n det mysiga, det \u00e4r p\u00e5 liv och d\u00f6d, i bildlig bem\u00e4rkelse.<!--more--><\/p>\n<p>Upplyst betyder att en str\u00e5le faller p\u00e5 en yta och g\u00f6r den synlig. Samtidigt kan det betyda att man vinner kunskap, att n\u00e5gon g\u00e5r fr\u00e5n det onda till det goda, eller att st\u00e4derna g\u00f6rs glittrande och n\u00e4tterna tillg\u00e4ngliga. Ljus kan vara milt, fl\u00f6dande eller bl\u00e4ndande. Sanning kan v\u00e4ndas till blindhet och lasern kan f\u00f6rinta.<\/p>\n<p>Ljusets konstn\u00e4rliga och metaforiska styrka \u00e4r navet i Artipelags stora h\u00f6stutst\u00e4llning Upplyst. Elektriska installationer av ett tjugotal internationellt k\u00e4nda konstn\u00e4rer fyller salarna och badar dem i f\u00e4rg. Verken \u00e4r dekorativa, platskr\u00e4vande och v\u00e4rmealstrande, vilket \u00e4r genialt f\u00f6r den stora och kylslagna konsthallen. Dessutom \u00e4r det god timing mitt i den m\u00f6rka \u00e5rstiden, d\u00e5 folk i allm\u00e4nhet smyckar sina hem med elektriska dekorationer. Men h\u00e4r lyfts ljuset fr\u00e5n det mysiga, det \u00e4r p\u00e5 liv och d\u00f6d, i bildlig bem\u00e4rkelse.<\/p>\n<p>I Hans Haackes <em>Vandrande h\u00f6gsp\u00e4nningsurladdning<\/em> skickas en gnista<em> <\/em>genom en genomskinlig tunnel. Olycksaligt, blint och outtr\u00f6ttligt vandrar den kalla flamman fram och tillbaka framf\u00f6r betraktarens f\u00f6tter. Den kittlande faran \u00e5terfinns \u00e4ven i Mona Hatoums installation <em>Sous tention<\/em>. Ett j\u00e4ttebord \u00f6vers\u00e5llat med rostiga, ihopkopplade k\u00f6ksutensilier som spiller \u00f6ver p\u00e5 golvet och som ljuder och lyser i j\u00e4mna skov. Framf\u00f6r detta ett linjen\u00e4t av vajrar, en gul skylt med ordet livsfara och ett kravallstaket. Hemmet och k\u00f6ket \u00e4r den farligaste platsen f\u00f6r en kvinna i dagens Sverige. D\u00e4r sker flest olyckor och misshandelsbrott. Spr\u00e5nget mellan det vardagliga och surrealistiska tas ocks\u00e5 av Christian Boltanski med installationen <em>S\u00e4ngarna<\/em>. En koloni av sm\u00e5 metalls\u00e4ngar likt f\u00f6rvaringsboxar p\u00e5 hjul, med vita kuddar, plast\u00f6verdrag och lysr\u00f6r monterade som droppst\u00e4llningar. \u00c4r det barn, sm\u00e5v\u00e4xta vuxna eller ok\u00e4nda rymdvarelser som f\u00e5tt hj\u00e4lp eller vanv\u00e5rd? Boltanskis verk \u00e4r som en sofistikerad skr\u00e4ckfilm f\u00f6rt\u00e4tad till en enda scen.<\/p>\n<p>Utst\u00e4llningen Upplyst fokuserar dock inte p\u00e5 det farliga eller onda. Snarare \u00e4r det en vision\u00e4r och dr\u00f6msk samling verk som v\u00e4rmer bes\u00f6karna. Med avstamp i 60-talets minimalism g\u00e5r det snabbt och f\u00e4rgrikt fram\u00e5t. Fr\u00e5n Dan Flavins reliefer av neonr\u00f6r t\u00e4nkta att hylla framsteget<em> <\/em>till Bertrand Laviers enigmatiska neonr\u00f6rstavlor som sv\u00e4var p\u00e5 v\u00e4ggarna och parafraserar Frank Stellas m\u00e5lningar. De raka neonr\u00f6ren b\u00f6jdes en g\u00e5ng i tiden av konceptkonstn\u00e4ren Joseph Kosuth n\u00e4r han satte ihop meningen <em>Five colors and five words<\/em> och banade v\u00e4g f\u00f6r den id\u00e9baserade konsten. Och samtidens Sylvie Fleury som formar en enda bokstav, ett gigantiskt \u00d4 i fuchsiaf\u00e4rgad neon. Associationerna g\u00e5r till kosmetikam\u00e4rket Lanc\u00f4me, men Fleury laddar neonbokstaven med syndig lyx och eftertanke. O, ett skrikande h\u00e5l som m\u00e5ste fyllas med beg\u00e4r, en kvinnligt rundad tabula rasa eller en slukande ink\u00f6rsport.<\/p>\n<p>Tracey Emins neonverk leker ocks\u00e5 med konsumtion och kvinnlighet: en krokiteckning i gl\u00f6dande rosa. En naken kvinnokropp i neon brukar signalera strippklubb, h\u00e4r \u00e5terer\u00f6vras kvinnligheten, kroppen och ljuset. Monica Bonvicinis neonr\u00f6r skapar kroppslighet p\u00e5 ett annat s\u00e4tt n\u00e4r hon bygger den rymdskeppsliknande vaggan <em>Light me Black<\/em>. Upph\u00e4ngd i grova k\u00e4ttingar, med magen trasslig av svarta kablar och med isande vit bog \u00e4r farkosten b\u00e5de \u00f6ppet s\u00e5rbar och v\u00e5ldsamt h\u00e5rd. P\u00e5 s\u00e5 vis hakar installationerna in i varandra och skapar ett sp\u00e4nnande kraftf\u00e4lt. Det enda som sticker ut p\u00e5 ett negativt s\u00e4tt \u00e4r Annika Liljedahls m\u00e4rkligt sl\u00f6jdade figurer, och den f\u00f6rvirrande undertitel om feer som Artipelag valt p\u00e5 sin utst\u00e4llning.<\/p>\n<p>Efter kavalkaden av lysr\u00f6r kommer gl\u00f6dlamporna som en v\u00e4lkommen uppf\u00f6ljning. I spannet finns Dan Wolgers humoristiska gl\u00f6dlampsskulpturer som g\u00f6r de mj\u00f6lkiga glasen till sinnliga juver och Spencer Finchs subtila <em>The Four Seasons<\/em>, en stor naken gl\u00f6dlampa ensam i ett rum. Under en halvtimme \u00e4ndras ljuset och lampans l\u00e4ge, allt f\u00f6r att simulera de skiftande \u00e5rstidsv\u00e4xlingarna. Det bjuds en stilla stund med gl\u00f6dlampan, vars form och ljustemperatur h\u00e4rmar solen, men har visat sig vara en milj\u00f6fara.<\/p>\n<p>Att vandra i Artipelags stora salar, som ger en gener\u00f6s inramning \u00e5t verken, k\u00e4nns b\u00e5de meditativt och uppsluppet. Ljusets roll i konsten, ljusets praktiska eller metaforiska betydelser i samh\u00e4llet \u00e4r ett gr\u00e4nsl\u00f6st tema. H\u00e4r har man lyckats bryta det genom ett prisma: elektriska installationer fr\u00e5n 60-talet och fram\u00e5t. Det \u00e4r v\u00e5gat och f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt givande. Ljuset tas p\u00e5 allvar, estetiskt, tematiskt och poetiskt. Det \u00e4r s\u00e4llan man ser en s\u00e5 stringent h\u00e5llen och p\u00e5 samma g\u00e5ng rolig och vacker utst\u00e4llning.<\/p>\n<p><em>Magdalena Dziurlikowska<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Bertrand Lavier, Black Adder II, 2005. Upplyst, Artipelag, 27 okt \u2013 20 jan 2012-2013. Publicerad 2012-11-22 i G\u00f6teborgs-Posten. Ljusets konstn\u00e4rliga och metaforiska styrka \u00e4r navet i Artipelags stora h\u00f6stutst\u00e4llning Upplyst. Elektriska installationer av ett tjugotal internationellt k\u00e4nda konstn\u00e4rer fyller salarna &hellip; <a href=\"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=2767\">Continue reading <span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2767"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2767"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2767\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2772,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2767\/revisions\/2772"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2767"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=2767"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=2767"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}