{"id":2486,"date":"2012-02-11T20:44:26","date_gmt":"2012-02-11T20:44:26","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=2486"},"modified":"2012-02-20T21:28:23","modified_gmt":"2012-02-20T21:28:23","slug":"konstkritik-i-konstvarlden","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=2486","title":{"rendered":"Konstkritik i Konstv\u00e4rlden"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\nAndrea Zittel, Wagon Station, 2005<\/em><\/p>\n

Ett konstkritikuppdrag med recensioner av sex utst\u00e4llningar.
\nPublicerat i Konstv\u00e4rlden nr 1, 2012.<\/p>\n

Andrea Zittel, Lay of My Land, Magasin 3, 9 sept \u2013 11 dec, 2011<\/strong>
\nMojave\u00f6knen och vardagslivet \u00e4r tv\u00e5 utg\u00e5ngspunkter f\u00f6r Andrea Zittels konstn\u00e4rskap. N\u00e4r hon f\u00f6r tio \u00e5r sedan bytte stadslivet mot vildmarken var syftet att skapa konst av sitt s\u00e4tt att leva och att hitta en plats d\u00e4r hon p\u00e5 samma g\u00e5ng kunde arbeta och st\u00e4lla ut. Zittel bor i ett hus byggt av containerpl\u00e5t p\u00e5 en gjuten betongplatta. Det l\u00e5ter bekl\u00e4mmande men \u00e4r raka motsatsen. Det eleganta och finurligt inredda hemmet bjuder in till m\u00e5nga tankar om hur vi strukturerar v\u00e5rt liv och regisserar oss sj\u00e4lva. Zittels verk \u00e4r olikartade men f\u00f6rbinds av en sj\u00e4lvklar logik som bottnar i det m\u00e4nniskan beh\u00f6ver f\u00f6r att fungera som en fysisk och sj\u00e4lslig varelse. F\u00f6ljaktligen bygger hon hus, s\u00e5gar till m\u00f6bler och syr kl\u00e4der, p\u00e5 ett alltigenom lekfullt och sofistikerat s\u00e4tt. Hon m\u00e5lar, fotograferar, skriver levnadsregler och s\u00e4tter ig\u00e5ng projekt som involverar andra medskapare. I filmen Sufficient Self<\/em>\u00a0 ber\u00e4ttar hon i dagboksform om sina verk. Dokumentationen \u00e4r angel\u00e4gen och f\u00e4ngslande. Zittels livs\u00e4ventyr sl\u00e5r an viktiga existentiella str\u00e4ngar och har h\u00f6g igenk\u00e4nningsfaktor, \u00e4ven om betraktaren inte \u00e4r i n\u00e4rheten av det liv som Zittel iscens\u00e4tter. M\u00e4nniskan har ett, ofta otillfredsst\u00e4llt, behov av att skapa sin egen v\u00e4rld. Att vara obegr\u00e4nsat kreativ, att styra, st\u00e4lla, leka, uppfinna och uppt\u00e4cka. D\u00e4r har Zittel l\u00f6pt linan fullt ut. Mitt i en dystopisk \u00f6ken lyckas hon bygga en t\u00e4nkv\u00e4rd tillvaro full av poesi, charm och m\u00e4nsklighet.<\/p>\n

Jan De Vliegher, Treasury, Angelika Kn\u00e4pper Gallery, 24 sep \u2013 23 okt, 2011
\nStora, f\u00e4rgrika och fl\u00f6dande starka. S\u00e5 ser Jan De Vlieghers m\u00e5lningar ut, oavsett vad han m\u00e5lar. Motivet tycks mest vara en f\u00f6rev\u00e4ndning f\u00f6r att g\u00f6ra det som m\u00e5leriets grundtes g\u00e5r ut p\u00e5: att skapa sp\u00e4nnande v\u00e4rldar av f\u00e4rg- och formkontraster. I en video p\u00e5 internet ses virtuosen Jan De Vliegher n\u00e4r han lyfter en tjock pensel som dryper av f\u00e4rg. Med kalligrafisk l\u00e4tthet vispar han sedan upp ett m\u00e4sterligt och l\u00e4ckert landskap. P\u00e5 samma s\u00e4tt har m\u00e5lningarna i serien Treasury<\/em> tillkommit. Vi har alla sett dessa museisamlingar av dyrbara porslinspj\u00e4ser, gyllene tallrikar och vidlyftiga serviser. Inl\u00e5sta i glasmontrar avl\u00f6ser de varandra i tr\u00f6stl\u00f6sa rader. H\u00e4r f\u00e5r dessa objekt en ny chans. De br\u00f6star sig och str\u00e5lar som aldrig f\u00f6rr. Vem skulle kunna tro det, att en porslinkannas lugna glans och mjuka rundning kommer b\u00e4st till sin r\u00e4tt i en m\u00e5lning? \u00c4r det kanske s\u00e5 att vi blivit blinda av att se f\u00f6rem\u00e5len som de \u00e4r och beh\u00f6ver flytta \u00f6ver dem till ett annat medium f\u00f6r att bli trollbundna p\u00e5 nytt? I serien Treasury<\/em> visar Jan De Vliegher en skattkammares k\u00e4nsla av oskattbarhet, en v\u00e4rdering som i sig \u00e4r h\u00f6gst relativ.<\/p>\n

Amy Bennet, Sore Spots, Galleri Magnus Karlsson, 10 nov \u2013 18 dec, 2011
\nAmerikanskan Amy Bennett m\u00e5lar sm\u00e5 och noggranna bilder av vardagliga situationer. Tavlorna h\u00e4nger prydligt p\u00e5 galleriets v\u00e4ggar, de blir som titth\u00e5l in i en annan dimension, och h\u00e4r b\u00f6rjar det br\u00e4nnas. Pl\u00f6tsligt uppenbarar sig ett glapp i den s\u00e5 kallade verkligheten. Taket byter skepnad fr\u00e5n murbruk till papper, m\u00e4nniskan f\u00f6rvandlas till docka och hela v\u00e4rlden blir en modell. Ja, Bennett skapar stora modeller som hon sedan m\u00e5lar av. Det \u00e4r ett tidskr\u00e4vande och skickligt hantverk som kulminerar i de utmejslade m\u00e5lningarna.<\/p>\n

I utst\u00e4llningen Sore Spots<\/em> har Bennett utg\u00e5tt fr\u00e5n offentliga platser, en teater, en kyrka eller en l\u00e4karmottagning. Hon menar att det \u00e4r rum som inbjuder till introspektiva upplevelser samtidigt som de \u00e4r publika. Man drabbas ofta av starka k\u00e4nslor i s\u00e5dana milj\u00f6er men kan inte ge sig h\u00e4n eftersom platsen delas med m\u00e5nga andra m\u00e4nniskor, s\u00e4ger hon i en intervju. Bennetts metod att problematisera verklighet och sanning med hj\u00e4lp av modeller och m\u00e5leri passar utm\u00e4rkt till situationer d\u00e4r flera verklighetsplan samexisterar. Motivsviten Sore Spots<\/em> formar sig till en \u00f6verraskande och t\u00e4nkv\u00e4rd spegelbild av de v\u00e4rldar vi f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rena.<\/p>\n

Marco Cueva, Mytologier, Galleri Charlotte Lund, 1 sep \u2013 1 okt, 2011
\nMyter \u00e4r heliga ber\u00e4ttelser som f\u00f6rklarar v\u00e4rlden och f\u00f6rbinder m\u00e4nniskor. Det s\u00e4gs \u00e4ven att ber\u00e4ttelser \u00e4r det stoff vi \u00e4r v\u00e4vda av. N\u00e4r Marco Cueva samlar ett tjugotal av sina skulpturer under namnet Mytologier<\/em> anspelar han p\u00e5 de stora fr\u00e5gorna och de djupa g\u00e5torna. Vilka \u00e4r vi, varifr\u00e5n kommer vi och vart \u00e4r vi p\u00e5 v\u00e4g? Cueva r\u00e4cker oss en knippe sagolika ting p\u00e5 v\u00e4gen, mer v\u00e4sen och amuletter \u00e4n skulpturer, och vill att vi ska k\u00e4nna p\u00e5 dem. Smekningen g\u00f6r en resa l\u00e4ngs b\u00f6ljande alabaster, tr\u00e4, marmor och brons men kan ocks\u00e5 t\u00f6rna mot en spik. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt blir man bekant med moln, vulkaner, Minotauren och anden i flaskan. Oftast \u00e4r det inte en sak utan en st\u00e4mning som avbildas. En k\u00e4nsla som formas hos betraktaren med avstamp i de m\u00e5ngbottnade, halvabstrakta skulpturerna. Cuevas s\u00e4tt att anv\u00e4nda klassiska material och ge dem mjuka former skapar trygghet men mot detta lugn bryts mots\u00e4ttningar mellan material och motiv. R\u00f6kslingor av sten och ett burrigt h\u00e5r av spikhuvuden skjuter in humor och surrealism i den f\u00f6ljsamma ber\u00e4ttelsen. Myten, den eviga ber\u00e4ttelsen om v\u00e5r f\u00f6rundran inf\u00f6r allt som finns, och det m\u00e4rkliga, h\u00e4rliga i att finnas till.<\/p>\n

Helvete, Liljevalchs konsthall, 1 okt \u2013 8 jan. Passion, Dunkers Kulturhus 3 jun\u2013 15 jan, 2011\/2012
\nUtst\u00e4llningar om kontroversiella \u00e4mnen tycks vara en trend i samtiden. Nationalmuseum inledde f\u00f6rra \u00e5ret med Lust & Last<\/em> som v\u00e4ckte debatt p\u00e5 kultursidorna, men n\u00e4r Dunkers Kulturhus kontrade med Passion<\/em> och Liljevalchs konsthall med Helvete<\/em> uteblev diskussionen. B\u00e5de den gr\u00e4nsl\u00f6sa passionen och den infernaliska ondskan \u00e4r st\u00e4ndigt \u00e5terkommande fenomen i m\u00e4nniskans historia. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r b\u00e5de l\u00e4tt och sv\u00e5rt att skapa utst\u00e4llningar som fokuserar dessa teman. Ansatserna f\u00f6r Liljevalchs och Dunkers har varit lovv\u00e4rda, men sedan har curatorerna inte kunnat skapa helheter som k\u00e4nns motiverade. Det saknas en ambition att s\u00e4ga n\u00e5got substantiellt eller nydanande och att utveckla temat i underkapitel. B\u00e5da institutionerna visar upp en bristande orientering och urvalet av konstn\u00e4rer k\u00e4nns m\u00e5nga g\u00e5nger godtyckligt. Hur kan en utst\u00e4llning som ger sig ut f\u00f6r att behandla Passion, passion r\u00e4tt och sl\u00e4tt genom tiderna, vara till n\u00e4stan h\u00e4lften vigd \u00e5t Claes Eklundh? Borde man inte byta utst\u00e4llningstitel, eller framf\u00f6rallt fr\u00e5ga sig varf\u00f6r man visar ett konstn\u00e4rskap ist\u00e4llet f\u00f6r ett annat?<\/p>\n

Magdalena Dziurlikowska<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Andrea Zittel, Wagon Station, 2005 Ett konstkritikuppdrag med recensioner av sex utst\u00e4llningar. Publicerat i Konstv\u00e4rlden nr 1, 2012. Andrea Zittel, Lay of My Land, Magasin 3, 9 sept \u2013 11 dec, 2011 Mojave\u00f6knen och vardagslivet \u00e4r tv\u00e5 utg\u00e5ngspunkter f\u00f6r Andrea … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2486"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2486"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2486\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2498,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2486\/revisions\/2498"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2486"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=2486"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=2486"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}