Tangentborden är vår tids trasor. Från en skrotcentral i Umeå fick jag under loppet av tre veckor sextio tangentbord. Jag har laborerat med de olika befintliga nyanserna av gult, grått, brunt och grönt och låtit mattans färger möta dem. De svarta bitarna är nedtryckningsdosor som sitter under bokstavskåporna. Jag har velat ta tillvara, men också visa på absurditeten i att tillvarata saker. Är det så att vi idag rör oss med fler saker som inte kan återanvändas så som de är utan måste, exempelvis, smältas ner först? Eller är det våra krav på hur saker ska se ut som gör att vi inte kan använda oss av spillbitarna?
Utställningar: Eskilstuna konstmuseum, Liljevalchs Vårsalong, Galleri Syster i Luleå och på Teatergalleriet i Uppsala. Böcker: Re:Form och Svensk slöjdkonst, och bilder i ett stort antal tidningar.
Reportage i DN.