{"id":653,"date":"2011-07-20T15:30:44","date_gmt":"2011-07-20T15:30:44","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=653"},"modified":"2011-08-15T18:50:33","modified_gmt":"2011-08-15T18:50:33","slug":"martin-wickstrom","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=653","title":{"rendered":"Martin Wickstr\u00f6m"},"content":{"rendered":"

Reportage publicerat 2010-12-18 i G\u00f6teborgs-Posten<\/em>.<\/a>
\n\"\"<\/a>
\nFoto: Thron Ullberg<\/p>\n

Det sn\u00f6ar p\u00e5 ett klassiskt s\u00e4tt n\u00e4r jag skyndar till Martin Wickstr\u00f6ms atelj\u00e9 i Stockholm. D\u00e4r, tv\u00e5 v\u00e5ningar ner fr\u00e5n gatuplan, finns en annan verklighet och en galen jultomte. Starka f\u00e4rgstr\u00e5k av gult och r\u00f6tt, s\u00f6ta figurer och texter som svider till. Det st\u00e5r \u201dMade in China\u201d och \u201dHarmonica\u201d.\u2013 Jag har utg\u00e5tt fr\u00e5n ett munspelsfodral, men f\u00f6r mig \u00e4r ocks\u00e5 \u201dHarmonica\u201d rollgestalten i den b\u00e4sta westernfilmen, Once Upon a Time in the West<\/em>, d\u00e4r Charles Bronson spelar munspel och h\u00e4mnas of\u00f6rr\u00e4tter. Texten \u201dMade in China\u201d finns med f\u00f6r att det gamla munspelet precis som allt vi k\u00f6per \u00e4r producerat d\u00e4r. Kina \u00e4r hela v\u00e4rldens verkstad. Tomten \u00e4r m\u00f6rkhyad f\u00f6r att det kan passa i dessa m\u00e4rkliga Sverigedemokrat-tider.<\/p>\n

I Martin Wickstr\u00f6ms bild av tomten tr\u00e4ngs referenserna om varandra och f\u00e4rgerna vr\u00e5lar. S\u00e5 \u00e4r det ofta i hans konst och s\u00e5 \u00e4r det \u00e4ven h\u00e4r. Politik, globalisering, konsumtionsm\u00f6nster, film och minnen legeras med prim\u00e4rf\u00e4rger och blir en julkommentar. Just att blanda och vispa upp mer poesi \u00e4n best\u00e5ndsdelarna egentligen inneh\u00e5ller \u00e4r en tydlig linje i Martin Wickstr\u00f6ms konst. Hans bildv\u00e4rldar best\u00e5r av m\u00e5leri, collage och installationer d\u00e4r m\u00e5nga komponenter skakas om. Det blir ett f\u00e4rggrant, elegant och fr\u00e4tande skyfall av masskultur och melankoli. S\u00e5ret bakom skrattet och blodet mitt i plasten. Den glada \u00e5snan fr\u00e5n Karlssons klister f\u00e5r en leksakspistol i k\u00e4ften. Flygplan, bilar, pinuppor och seriefigurer regnar ner. Nostalgiska ornament slingrar sig kyligt om varandra. En m\u00e5lning p\u00e5 tv\u00e5 r\u00f6kande kvinnor i bikini visar sig vara israeliska soldater p\u00e5 permission fr\u00e5n Sexdagarskriget. Kitsch, pop och dr\u00f6m korsas. Martin Wickstr\u00f6m plockar upp framtidsoptimismens 50-tal och ser g\u00e5rdagens ironier i backspegeln. Ibland s\u00e5gar han till en tr\u00e4bit och skruvar fast p\u00e5 en m\u00e5lning. Andra g\u00e5nger bygger han om en tv\u00e4ttmaskin. Han s\u00e4ger att han inte hittar p\u00e5 n\u00e5got, utan hittar saker och s\u00e4tter dem samman. Pl\u00f6tsligt blir det en krock som fungerar. Vi pratar om vad postmodernism \u00e4r, och han s\u00e4ger att han nog alltid arbetat postmodernt. \u00d6yvind Fahlstr\u00f6m och Dick Bengtsson har varit inspirationsk\u00e4llor f\u00f6r honom, precis som f\u00f6r en hel generation konstn\u00e4rer.<\/p>\n

Martin Wickstr\u00f6m gick ut Konsth\u00f6gskolan i slutet av 80-talet, han fick gallerikontrakt, k\u00f6pare och en flygande start. Nu kan han se tillbaka p\u00e5 utst\u00e4llningar i Sverige och utomlands och han finns representerad p\u00e5 m\u00e5nga konstmuseer. Hans verk \u00e4r m\u00e4rkliga och frusna, mitt i ett varmt skrik.
\n\u2013 Jag vill g\u00f6ra n\u00e5got till synes fint och tilltalande men som har en twist. En vacker, giftig blomma.<\/p>\n

P\u00e5 atelj\u00e9v\u00e4ggen mitt framf\u00f6r oss h\u00e4nger m\u00e5lningar av husfasader. De milda funkisl\u00e5dorna fyller upp hela bildplanet, men m\u00e5leriska m\u00f6rkerm\u00f6nster sprider sig p\u00e5 folkhemmets putsade ytor. Martin Wickstr\u00f6m ber\u00e4ttar att m\u00e5nga blir ber\u00f6rda av m\u00e5lningarna. M\u00e5nga har en relation till den arkitekturen, och han bodde sj\u00e4lv i ett s\u00e5dant hus i Finsp\u00e5ng till han var nio \u00e5r. I bilderna finns slutenhet, voyeurism, vemod och den intensiva ljusskildringen.
\n\u2013 Hur har du p\u00e5verkats av din barndom och hur skiljer sig den fr\u00e5n dina barns uppv\u00e4xt?<\/em>
\n\u2013 Det som h\u00e4nder n\u00e4r man \u00e4r liten \u00e4r mycket viktigt och sv\u00e5rjusterat, och visst har det f\u00e4rgat mig mycket att v\u00e4xa upp i ett sm\u00e5borgerligt, f\u00f6rsiktigt hem vid \u00e5kerkanten i Finsp\u00e5ng. Det var en optimistisk och protektionistisk era avsk\u00e4rmad fr\u00e5n en vassare verklighet. Mina egna barns uppv\u00e4xt i Stockholm skiljer sig radikalt fr\u00e5n det jag formades av. Annsofie och jag skaffade varken sommarhus eller bil, ist\u00e4llet reste vi utomlands med barnen. Vi har varit i Kina, Indien, Japan, Kuba och USA. Det har k\u00e4nts bra f\u00f6r oss att kunna ge dem en vidsynt v\u00e4rldsbild.<\/p>\n

Resandet b\u00e4r ocks\u00e5 ofta frukt i Martin Wickstr\u00f6ms konst. I sitt n\u00e4sta projekt kommer han att avbilda fasader i New York. Det blir en del av hans kommande utst\u00e4llning hos Agnelika Kn\u00e4pper, hans Stockholmsgallerist. I G\u00f6teborg brukar Martin Wickstr\u00f6m st\u00e4lla ut p\u00e5 Aveny och i Malm\u00f6 \u00e4r det Galerie Leger. F\u00f6r ett \u00e5r sedan hade han utst\u00e4llningar p\u00e5 alla tre gallerierna n\u00e4stan samtidigt. Alldeles innan detta hade han en utst\u00e4llningsturn\u00e9 i Sk\u00f6vde, Eskilstuna, Norrt\u00e4lje och \u00d6rebro. Tr\u00f6tt satte han in en annons i tidningen om att Martin Wickstr\u00f6m g\u00e5r p\u00e5 semester fr\u00e5n 2009 till h\u00f6sten 2011. Det var en referens till Carl Fredrik Reutersw\u00e4rd som p\u00e5 sin tid annonserade om en betydligt l\u00e4ngre ledighet, 1963\u201372.
\n\u2013 En del kollegor trodde att jag skulle resa bort. Ist\u00e4llet var jag nyligen separerad och renoverade en l\u00e4genhet. Men jag kunde inte h\u00e5lla mig borta fr\u00e5n m\u00e5leriet l\u00e4ngre \u00e4n nio m\u00e5nader.
\n\u2013 Din f\u00f6re detta fru \u00e4r ocks\u00e5 konstn\u00e4r. Vilka \u00e4r f\u00f6r- och nackdelarna med att vara ett konstn\u00e4rspar?<\/em>
\n\u2013 Det \u00e4r kr\u00e5ngligt att vara konstn\u00e4r, och om b\u00e5da \u00e4r det finns det en st\u00f6rre f\u00f6rst\u00e5else i vardagen. Bland de flesta konstn\u00e4rspar finns det dock en oj\u00e4mnlikhet, den ena parten \u00e4r mer framg\u00e5ngsrik \u00e4n den andra, men det finns lysande motexempel som Karin Mamma Andersson och Jockum Nordstr\u00f6m. P\u00e5 det hela tror jag tror att f\u00f6rdelarna \u00f6verv\u00e4ger.<\/p>\n

Martin Wickstr\u00f6m beskriver sig sj\u00e4lv som arbetsnarkoman och i mitt kn\u00e4 ligger en bok om hans konst. Boken \u00e4r drygt tv\u00e5 kilo tung och n\u00e4stan 600 sidor tjock, och det \u00e4r bara verk fr\u00e5n de senaste tio \u00e5ren. Han gav en stor h\u00f6g fotoutskrifter till sina formgivare och ville att de skulle v\u00e4lja, men de tog med allt. Det \u00e4r ett myllrande referensverk med texter av konstn\u00e4rsv\u00e4nner och foton av Lars Tunbj\u00f6rk p\u00e5 Martin i atelj\u00e9n. Vi inleder odyss\u00e9en genom boken.<\/strong><\/p>\n

<\/strong>I b\u00f6rjan av sin konstkarri\u00e4r arbetade Martin Wickstr\u00f6m p\u00e5 R\u00e5lambshovs sjukhus. Efter sin f\u00f6rsta natt d\u00e4r lovade han sig sj\u00e4lv att nattarbetet skulle bli en kort parentes. Arton \u00e5r och \u00f6ver tusen n\u00e4tter senare var parentesen \u00e4nnu inte avslutad, men extrakn\u00e4cket gav frukt i installationen 1098 n\u00e4tter<\/em>. Ett plastf\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r varje natt. Varje sak i disig gr\u00f6n eller bl\u00e5 f\u00e4rg, som skymning eller gryning. Ett sovande hav av l\u00e4ngtan. P\u00e5 sjukhuset blev Wickstr\u00f6m god v\u00e4n med en annan nattarbetare, bergsbestigaren Daniel Bidner. Daniel skulle bestiga K2 och Martin gav honom en pytteliten blinkande stol att placera p\u00e5 toppen av K2. En exakt likadan stol skulle st\u00e5 i Sverige och t\u00e4ndas samtidigt. Men Daniel omkom p\u00e5 sin v\u00e4g nerf\u00f6r berget, utan att ha n\u00e5tt toppen. En likadan stol stod hemma och blinkade i tio \u00e5r.
\nUnder sina sista timmar p\u00e5 berget hallucinerade Daniel om en stuga nere i dalen. Martin m\u00e5lade d\u00e5, exakt samtidigt, en liten stuga i Stockholm. N\u00e4r sambandet klargjordes f\u00f6r honom b\u00f6rjade han arbeta med installationen Stunder<\/em>. Det \u00e4r \u00e5ttiosex vitm\u00e5lade bruksf\u00f6rem\u00e5l som \u00e4r bra att ha vid en bergsbestigning, ett f\u00f6r var hundrade meter som K2 \u00e4r h\u00f6gt. P\u00e5 varje ting finns ett hus m\u00e5lat och alla \u00e4r upplysta av en gl\u00f6dlampa. De p\u00e5minner om ikoner.
\n\u2013 F\u00f6rolyckas man i de bergen blir man kvar d\u00e4r, or\u00f6rd. Genom att vitm\u00e5la sakerna fryser jag dem p\u00e5 ett liknande s\u00e4tt. Vitt \u00e4r ocks\u00e5 en begravningsf\u00e4rg i Asien. Installationen \u00e4r spridd nu, vilket jag \u00e5ngrar. Kommer det delar ur den p\u00e5 auktion s\u00e5 k\u00f6per jag tillbaka dem.
\n\u2013 Du r\u00f6r dig ofta med en sorts siffermagi i dina verk. Allt i installationerna \u00e4r v\u00e4lmotiverat. Varje utseende \u00e4r f\u00f6rankrat i en id\u00e9, som t\u00e4ltkrokarna vid ett t\u00e4lt.<\/em>
\n\u2013 Den fullst\u00e4ndiga frihet man har som konstn\u00e4r \u00e4r tv\u00e4rjobbig. Man vill ta bort den snabbt som \u00f6gat och ers\u00e4tta med en inre logik som blir en begr\u00e4nsning. D\u00e4rf\u00f6r kan uppgiften att g\u00f6ra en jultomte till GP vara intressant.<\/p>\n

Logiken och poesin verkar vara Martin Wickstr\u00f6ms fr\u00e4msta verktyg. Han utg\u00e5r ofta fr\u00e5n saker, men ocks\u00e5 ber\u00e4ttelser, politiska, personliga eller filmiska. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt har filmen Psycho<\/em> blivit textverket For Marion Crane<\/em> d\u00e4r all dialog \u00e4r utskriven och tystnaderna effektfullt l\u00e4mnade i vitt.
\n\u2013 Jag ville trycka texten p\u00e5 ett duschdraperi och s\u00e4lja i upplaga, men filmbolaget i Hollywood menade att det bara var att gl\u00f6mma.
\nMys-skr\u00e4cken fr\u00e5n Psycho<\/em> omvandlas till en allvarlig, bottenl\u00f6s sorg i verket Maraton<\/em>. Martin Wickstr\u00f6m har m\u00e5lat av fotografierna med d\u00f6dsd\u00f6mda f\u00e5ngar i Pol Pots Kambodja. I m\u00e5lningarna har Wickstr\u00f6m ocks\u00e5 avbildat ljusreflexer fr\u00e5n glaset av de gamla fotografierna. Nu och d\u00e5 m\u00f6ts. Invid m\u00e5lningarna st\u00e5r en ouppackad barncykel av m\u00e4rket Maraton. Wickstr\u00f6m hittade den p\u00e5 en loppmarknad, och den \u00e4r j\u00e4mn\u00e5rig med kvinnorna som avr\u00e4ttades.<\/p>\n

Ett tydligt drag i Martin Wickstr\u00f6ms konst \u00e4r motsatspar som vackert och hemskt, snabbt eller eftert\u00e4nksamt. Han kontrasterar str\u00f6mmen av masskultur mot den personliga ber\u00e4ttelsens sk\u00f6ra tr\u00e5d. Han varvar m\u00e5leriet med att snickra, konstruera och dra sladdar.
\n\u2013 Jag har alltid tyckt om att bygga och h\u00e5lla p\u00e5 med tekniska saker. Till en b\u00f6rjan h\u00f6ll jag is\u00e4r m\u00e5leriet och det andra, men under konstutbildningen uppt\u00e4ckte jag att jag naturligtvis kan blanda dessa. Konsten \u00e4r en mycket till\u00e5tande och f\u00f6rl\u00e5tande verksamhet. Konst, det \u00e4r n\u00e5got f\u00f6r b\u00e5de \u00f6gat, tanken och handen.
\n\u2013 Hur har din konst p\u00e5verkats av dina olika livsskeden? Ernst Billgren s\u00e4ger att som ung konstn\u00e4r har man stor motor och liten ratt och som gammal har man stor ratt och liten motor.<\/em>
\n\u2013 Haha, det var fyndigt uttryckt. Man har b\u00e4ttre koll p\u00e5 sina uttrycksmedel, men id\u00e9materialet och motivvalen har inte f\u00f6r\u00e4ndrats. Som ung har man ett driv som liknar revanschlystnad. Allt var nerv\u00f6ssp\u00e4nnande f\u00f6r mig som ung. Nu \u00e4r jag tryggare och s\u00e4krare, och f\u00f6rutom lite ont i ryggen blir livet bara b\u00e4ttre och b\u00e4ttre.<\/p>\n

Vid sidan av sin passion f\u00f6r arbetet i atelj\u00e9n \u00e4r Martin Wickstr\u00f6m ocks\u00e5 entrepren\u00f6r och konstkonsult. Han arbetade i sex \u00e5r som projektledare f\u00f6r Statens konstr\u00e5d och grundade sedan bolaget KiWi med kollegan Ulf Kihlander. Just nu arbetar KiWi med den Engelska parken i Varberg. D\u00e4r har konstn\u00e4ren Maria Misenberger blivit utvald f\u00f6r att g\u00f6ra en konstn\u00e4rlig tolkning. Ett annat projekt KiWi sj\u00f6satt \u00e4r de tryck av k\u00e4nda svenska konstn\u00e4rers verk som s\u00e4ljs p\u00e5 IKEA.
\n\u2013 Grundtanken var att bra konst skulle vara tillg\u00e4nglig f\u00f6r alla och att vi skulle infiltrera vad folk har p\u00e5 v\u00e4ggarna. Vi har arbetat med k\u00e4nda konstn\u00e4rer vars karri\u00e4rer inte skulle kunna skadas av satsningen, bland andra Jens F\u00e4nge, Maya Eizin, Ernst och Helene Billgren. Det har inte blivit n\u00e5gon \u201dbad will\u201d i konstkretsar.
\n\u2013 Hur ser du p\u00e5 dina tv\u00e5 roller som konstn\u00e4r och konstkonsult?<\/em>
\n\u2013 Det \u00e4r givande f\u00f6r mitt konstn\u00e4rskap att komma s\u00e5 n\u00e4ra andras konstn\u00e4rliga projekt. Men f\u00f6r att jag ska kunna g\u00f6ra det bra m\u00e5ste jag ha tid f\u00f6r eget arbete. Jag skulle bli sn\u00e5l om jag bara sysslade med andras konst, ist\u00e4llet f\u00f6r min egen. Jag har alltid \u00e4lskat att m\u00e5la och kommer att forts\u00e4tta med det.<\/p>\n

Magdalena Dziurlikowska<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Reportage publicerat 2010-12-18 i G\u00f6teborgs-Posten. Foto: Thron Ullberg Det sn\u00f6ar p\u00e5 ett klassiskt s\u00e4tt n\u00e4r jag skyndar till Martin Wickstr\u00f6ms atelj\u00e9 i Stockholm. D\u00e4r, tv\u00e5 v\u00e5ningar ner fr\u00e5n gatuplan, finns en annan verklighet och en galen jultomte. Starka f\u00e4rgstr\u00e5k av … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[11,25],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/653"}],"collection":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=653"}],"version-history":[{"count":8,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/653\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2004,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/653\/revisions\/2004"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=653"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=653"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=653"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}