{"id":640,"date":"2011-07-20T15:24:12","date_gmt":"2011-07-20T15:24:12","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=640"},"modified":"2011-08-15T18:52:50","modified_gmt":"2011-08-15T18:52:50","slug":"abstrakt-expressionism","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=640","title":{"rendered":"Abstrakt Expressionism"},"content":{"rendered":"

Publicerat i Konstv\u00e4rlden<\/em><\/a> nr 5, 2010.
\n\"\"<\/a>
\nReportage om MoMa:s utst\u00e4llning<\/em><\/strong>
\nNew York, abstrakt expressionism och den amerikanska dr\u00f6mmen om att skapa sig sj\u00e4lv avtecknar sig som ett starkt f\u00e4rgstr\u00e5k i 40- och 50-talets konsthistoria. Jackson Pollock, Mark Rothko, Willem de Kooning, Barnett Newman, Lee Krasner, Robert Motherwell och m\u00e5nga fler. Aldrig tidigare hade New York varit ett kosmopolitiskt nav eller kulturens epicentrum, men nu blev det s\u00e5. Konstens str\u00e5lkastare flyttades fr\u00e5n Paris till den nya v\u00e4rlden. Abstrakt expressionism, det var den amerikanska konstens f\u00f6rsta avtryck i konsthistorien. Det var den f\u00f6rsta amerikanska stilen med internationella konsekvenser. Begreppet abstrakt expressionism anv\u00e4ndes redan 1919 om Vassily Kandinsky men beteckningen har sedan blivit f\u00f6rknippad med efterkrigskonsten i U.S.A. och den amerikanska kritikern Robert Coates som anv\u00e4nde termen 1946 s\u00e4gs ha myntat uttrycket. Det fanns ocks\u00e5 andra s\u00e4tt att referera till den nya konsten, kritikern Harold Rosenberg f\u00f6redrog att s\u00e4ga \u201dAction Painting\u201d och hans kollega Clement Greenberg skrev \u201dAmerican Type Painting\u201d i sina artiklar. Det som alla tre refererade till var ett m\u00e4ktigt m\u00e5leri. Stora dukar som vibrerade av dynamik och lyste av f\u00e4rg, som skrapade i golvet och taket p\u00e5 de sm\u00e5 gallerierna. Samtidigt var ingen bekymmersl\u00f6s fanfar. Konstn\u00e4rerna som omfattade den nya stilen v\u00e4xte upp i en tid av ekonomiska kriser, konflikter och krig. Antingen tillh\u00f6rde de intelligentian som flydde nazismen, eller s\u00e5 r\u00e5kade de f\u00f6das p\u00e5 r\u00e4tt sida om Atlanten och fick bevittna den moraliska bankrutten p\u00e5 h\u00e5ll. De samlades i New York och inspirerades av den modernistiska konsten som pl\u00f6tsligt blev tillg\u00e4nglig d\u00e4r. Surrealism, kubism, expressionism och futurism st\u00e4lldes ut medan Europa m\u00f6dosamt reste sig ur ruinerna. Dessutom kunde man st\u00f6ta ihop med Salvador Dal\u00ed, Max Ernst, Andr\u00e9 Breton, Piet Mondrian eller Fernand L\u00e9ger som alla hade s\u00f6kte sig till USA. De olika influenserna mottogs ivrigt och omsm\u00e4ltes. Det som ratades var det belastade arvet av socialrealistiskt, agitatoriskt och illustrativt m\u00e5leri. Konstn\u00e4rerna ville g\u00f6ra n\u00e5got nytt, n\u00e5got fritt fr\u00e5n ett v\u00e4lbekant inneh\u00e5ll och samtidigt intensivt och f\u00e4ngslande.<\/p>\n

St\u00f6det f\u00f6r den nya konsten kom f\u00f6rst fr\u00e5n gallerister och kritiker. Betty Parson och Peggy Guggenheim nappade snabbt p\u00e5 att st\u00e4lla ut avantgardet i sina lokaler. Det fanns inte m\u00e5nga stj\u00e4rnor bland dessa konstn\u00e4rer som inte passerade Betty Parsons galleri, och hon har d\u00e4rf\u00f6r kallats f\u00f6r den abstrakta expressionismens moder. Konsthistorikerna Harold Rosenberg och Clement Greenberg skrev ink\u00e4nnande texter i dagspressen och snart blev de stora institutionerna intresserade. Fr\u00e4mst Museum of Modern Art i New York, som har en nyckelroll i denna historia. Ingen annan stil \u00e4r lika f\u00f6rknippad med museets utveckling som efterkrigstidens expressionism. Intendenterna uttryckte sin f\u00f6rst\u00e5else genom viktiga utst\u00e4llningar och stora ink\u00f6p p\u00e5 ett s\u00e4tt man inte haft m\u00f6jligheter till med de tidigare modernisterna. F\u00f6r att samla ihop den nya konsten visade MoMA 1951 utst\u00e4llningen \u201dAbstract Painting and Sculpture in America\u201d och konstn\u00e4rerna blev sedan dess alltmer betraktade som en grupp. Sj\u00e4lva s\u00e5g de sig s\u00e4llan som ett sammansvetsat g\u00e4ng, men deras icke-f\u00f6rest\u00e4llande och expressiva stil har ristat sig in i tiden som n\u00e5got enhetligt. Och nu i h\u00f6st, sextio \u00e5r senare, \u00f6ppnar MoMA \u00e5ter en utst\u00e4llning om dessa glansdagar. Fr\u00e5n den gryende b\u00f6rjan p\u00e5 40-talet till mognaden p\u00e5 60-talet. M\u00e5lningar, teckningar, grafik och fotografi, trehundra arbeten av drygt trettio konstn\u00e4rer och allt h\u00e4mtat fr\u00e5n de egna samlingarna. D\u00e4r \u00e5terfinns ocks\u00e5 flera kvinnliga konstn\u00e4rer i en annars s\u00e5 mansdominerad och manskodad stil. Stora dukar, tjocka penselstr\u00e5k och yviga gester har traditionellt varit en arena f\u00f6r machom\u00e4nnen men MoMA:s m\u00f6nstring tar exempelvis upp Helen Frankenthaler, Grace Hartigan och Lee Krasner vars konstn\u00e4rskap tidigare ofta skrivits ut ur konsthistorien. Framf\u00f6rallt \u00e4r utst\u00e4llningen en tur genom 1900-talets mest ber\u00f6mda konstverk och en vilja att f\u00f6rst\u00e5 de m\u00e5nga uttrycken som samlas under paraplyet abstrakt expressionism.<\/p>\n

Hur kan konstn\u00e4rer s\u00e5 olika som Jackson Pollock och Barnett Newman tillh\u00f6ra samma konstriktning? Den ene droppade och dansade fram sina v\u00e4lkomponerade h\u00e4rvor av streck och prickar. Den andre penslade stilla oceaner disciplinerade av stringenta streck. Varf\u00f6r m\u00e5ste Mark Rothko och Willem de Kooning dela bo? Rothkos gl\u00f6dande, meditativa f\u00e4rgblock som fick m\u00e4nniskor att gr\u00e5ta av r\u00f6relse och de Koonings vilda kvinnor som orsakade en indignerad publikstorm verkar inte ha mycket gemensamt. De olika konstn\u00e4rerna utgick fr\u00e5n samma grundl\u00e4ggande antaganden om f\u00e4rgens potential och sj\u00e4lens djup, och ovanp\u00e5 det ville de ha en egen, signifikativ stil. Ett genialt revir. Pollock sina \u201ddrips\u201d och Newman sina \u201dzips\u201d, dragkedjor, som ingen annan v\u00e5gade sig p\u00e5. Kvinnorna i gruppen delade inte detta f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt och det har d\u00e4rf\u00f6r varit l\u00e4ttare att f\u00f6rlora dem ur sikte. Hedda Sterne, den enda kvinnan p\u00e5 gruppfotografiet av konstn\u00e4rskollegorna, bytte st\u00e4ndigt stil men kunde \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rbli abstrakt expressionist eftersom gruppen var en s\u00e5 l\u00f6s sammanslutning.<\/p>\n

Mitt i alla stilyttringar inom den amerikanska expressionismen kan tv\u00e5 tydliga sp\u00e5r urskiljas. Penselm\u00e5leri inriktat p\u00e5 handling, r\u00f6relse och struktur som hos Jackson Pollock och Willem de Kooning, och f\u00e4rgf\u00e4ltsm\u00e5leri d\u00e4r stora, enhetliga former eller ytor av f\u00e4rg b\u00e4r upp kompositionen, som hos Mark Rothko och Barnett Newman. Men hur dessa konstn\u00e4rer \u00e4n m\u00e5lade f\u00f6rlitade de sig alltid p\u00e5 f\u00e4rgen och formen, utan att i traditionell bem\u00e4rkelse beh\u00f6va avbilda n\u00e5got. Mark Rothko skulle ha opponerat sig, han menade att han inte m\u00e5lade abstrakt. \u201dJag \u00e4r inte intresserad av relationen mellan f\u00e4rger och former. Jag \u00e4r bara intresserad av att uttrycka grundl\u00e4ggande m\u00e4nskliga k\u00e4nslor: tragedi, extas och underg\u00e5ng.\u201d Samtidigt f\u00f6rl\u00f6jligades den nya konsten f\u00f6r att den antogs vara abstrakt rakt igenom och inte handla om n\u00e5got. S\u00e5 var det dock inte, dessa m\u00e5lade sneglade mycket p\u00e5 annan konst och lusten till att gestalta personliga erfarenheter p\u00e5 ett allm\u00e4nm\u00e4nskligt s\u00e4tt manifesterades tydligt hos dem. Konst som p\u00e5 ett sofistikerat s\u00e4tt f\u00f6rs\u00f6ker vara ren fr\u00e5n referenser, m\u00e4nsklig karakt\u00e4r och inneh\u00e5ll kom f\u00f6rst senare, med minimalismen p\u00e5 60-talet.<\/p>\n

Efterkrigstidens avantgarde var nyfikna p\u00e5 surrealistiska tekniker som automatism d\u00e4r det undermedvetna skulle manifestera sig i penselskriften. Jackson Pollock ins\u00e5g v\u00e4rdet med att utforska slumpen och gick in i trans n\u00e4r han m\u00e5lade. Han och flera andra l\u00e4ste Freud och Jung och utvecklade sina egna tolkningar av l\u00e4ran om arketyperna. M\u00e5lningarna fylldes av biomorfiska, m\u00e4nniskoliknande figurer och personliga koder. S\u00e5 kallade primitiva kulturers rituella bilder, och vanliga barnteckningar, var ocks\u00e5 en viktig inspirationsk\u00e4lla i jakten p\u00e5 ett tidl\u00f6st uttryck. Ingen av dem anv\u00e4nde sig av centralperspektivet eller invanda kompositionsregler. Ist\u00e4llet f\u00f6rdelades betoningen j\u00e4mt i m\u00e5lningens yta och fick betraktarens blick att vandra som en flipperkula.<\/p>\n

Alla abstrakta expressionister m\u00e5lade stort, och det var nydanande. Icke f\u00f6rest\u00e4llande konst hade funnits i n\u00e5gra decennier men det r\u00f6rde sig om stafflistora m\u00e5lningar. Det monumentala formatet var reserverat \u00e5t den murala och heroiska traditionen som Picasso\u2019s Guernica \u00e4r skapad i. Att s\u00e5 auktoritativt stora m\u00e5lningar kunde vara mystiskt nonfigurativa var chockerande. Mark Rothko menade att han ville anv\u00e4nda den stora skalan till att vara intim och m\u00e4nsklig. Betraktaren skulle helst st\u00e5 n\u00e4ra duken och svepas in i m\u00e5lningen p\u00e5 samma s\u00e4tt som Rothko sveptes in i den n\u00e4r han m\u00e5lade. Jackson Pollock ville ocks\u00e5 vara inne i sina stora m\u00e5lningar. Hans s\u00e4tt var att l\u00e4gga duken p\u00e5 golvet, g\u00e5 p\u00e5 den och st\u00e4nka ner den med f\u00e4rg. M\u00e5nga av de nya konstn\u00e4rerna anammade ett s\u00e5dant meditativt och spirituellt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt och detta skedde samtidigt som masskulturen slog igenom. De stora mystiska m\u00e5lningarna blev en diametralt motsatt pol till den l\u00e4ttsamma variet\u00e9n p\u00e5 den lilla TV:n.<\/p>\n

P\u00e5 det personliga planet fanns ocks\u00e5 en del likheter konstn\u00e4rerna emellan. De var ofta \u201dlate bloomers\u201d med brokiga livsbanor. M\u00e5nga levde med kniven p\u00e5 strupen ekonomiskt och en del f\u00f6rverkligade rebellmyten med ett sj\u00e4lvf\u00f6rt\u00e4rande liv. Ofta var deras fruar ocks\u00e5 m\u00e5lare, eller s\u00e5 hade de mer lukrativa yrken och f\u00f6rs\u00f6rjde sina makar. Dessa konstn\u00e4rsliv formar sig till prismor genom vilken bilden av en epok nyanseras.<\/p>\n

Jackson Pollock, hipster, rebel without a cause, the white negro, s\u00e5 l\u00e4t smeknamnen. Manisk och tillbakadragen bodde han i ett hus p\u00e5 Long Island tillsammans med sin fru, konstn\u00e4ren Lee Krasner. De gifte sig \u00e5r 1945 n\u00e4r Pollock var trettiotre \u00e5r. I slutet av fyrtiotalet utvecklade han sin mogna stil, och n\u00e5gra \u00e5r senare, n\u00e4r han var fyrtiofyra \u00e5r, omkom han i en alkoholrelaterad bilolycka. Lee Krasner f\u00f6rvaltade Pollocks arv och gjorde om deras hus till stiftelsen \u201dPollock-Krasner House and Studio\u201d. Jackson Pollocks bidrag till konsthistorien \u00e4r droppm\u00e5lningarna. Han l\u00e4rde sig anv\u00e4nda flytande f\u00e4rg p\u00e5 en workshop som leddes av en mexikansk muralm\u00e5lare. F\u00f6r att f\u00e5 det r\u00e4tta st\u00e4nket experimenterade han med olika lacker och industrif\u00e4rger. Sand och glassplitter kom ocks\u00e5 till pass i kompositionen och navajoindianernas rituella sandm\u00e5lningar blev en viktig referenspunkt. Han ratade staffliet, konstn\u00e4rsatelj\u00e9ns viktigaste fetisch. Duken, den heliga, la han p\u00e5 golvet och utf\u00f6rde en dj\u00e4vulsdans p\u00e5 den. Penslar anv\u00e4ndes bara f\u00f6r sina skafts skull, som droppverktyg. Pollocks \u201daction painting\u201d har blivit ett emblem f\u00f6r den nya tiden. P\u00e5 duken ett virvlande kaos som \u00f6ppnar sig i en v\u00e4lavv\u00e4gd komposition.<\/p>\n

Mark Rothko var v\u00e4lkl\u00e4dd och rund, men ocks\u00e5 deprimerad och sj\u00e4lvdestruktiv. Marcus Rothkowitz kom fr\u00e5n en judisk sl\u00e4kt som emigrerade fr\u00e5n Litauen och arbetade i textilbranschen. Sj\u00e4lv gifte han sig med en smyckedesigner och hj\u00e4lpte motvilligt till i hennes blomstrande business. Rothko var livet igenom orolig f\u00f6r att v\u00e4cka uppseende f\u00f6r sina v\u00e4nstersympatier och sitt ursprung, s\u00e5 han f\u00f6rkortade sitt namn och h\u00f6ll sin konst fri fr\u00e5n politik. Ist\u00e4llet ville han att m\u00e5lningarna skulle b\u00e4ra ett psykologiskt \u00f6desdrama. I fyrtio\u00e5rs\u00e5ldern, vid mitten av 40-talet m\u00e5lade han de s\u00e5 kallade multiformerna. Tv\u00e5 eller tre liggande rektanglar i vertikalt format. De arketypisk enkla och p\u00e5 samma g\u00e5ng detaljrika f\u00e4rgf\u00e4lten var trollbindande. F\u00f6r att \u00e5stadkomma detta kr\u00e4vdes mycket terpentin, h\u00e5rt arbete med de m\u00e5nga f\u00e4rglagren p\u00e5 de stora ytorna och s\u00e5 sm\u00e5ningom assistenter. I slutet av Rothkos liv blev m\u00e5lningarna m\u00f6rkare och det breda erk\u00e4nnandet han fick p\u00e5 60-talet grumlades av vad han upplevde som spekulationer med hans konst. Rothko ville se sina m\u00e5lningar i en religi\u00f6s kontext och byggde ett kapell f\u00f6r dem i Houston, Texas. Det \u00f6ppnade \u00e5r 1971, \u00e5ret efter hans sj\u00e4lvmord, n\u00e4r han sextiosju \u00e5r gammal \u00f6verdoserade antidepressiva och skar upp handlederna.<\/p>\n

Willem de Kooning f\u00f6ddes i Rotterdam 1904 och kom till USA som fripassagerare p\u00e5 ett fartyg. Parallellt med sina br\u00f6djobb m\u00e5lade han, men 1946 var han f\u00f6r fattig f\u00f6r att k\u00f6pa oljef\u00e4rg och b\u00f6rjade m\u00e5la i svart och vit emaljf\u00e4rg. Han sa \u201dProblemet med att vara fattig \u00e4r att det tar upp all din tid.\u201d N\u00e5gra \u00e5r senare \u00e5terv\u00e4nde han till f\u00e4rgen och erk\u00e4nnandet kom i slutet av 40-talet. Willem de Kooning var gift med Elaine Fried, som ocks\u00e5 blev en framg\u00e5ngsrik konstn\u00e4r och de inspirerade varandra. F\u00f6r de Koonings del kom m\u00e5leriet att handla om gr\u00e4nsen mellan det abstrakta och det figurativa och hans mest k\u00e4nda m\u00e5lningar f\u00f6rest\u00e4ller okonventionella kvinnogestalter som \u00e4r bortom ont och gott, bortom fint och fult. P\u00e5 80-talet insjuknade han i Alzheimers och en domstol fastslog att hans egendom skulle tas om hand av konservatorer. M\u00e5lningar av honom s\u00e5ldes vid den tiden f\u00f6r 20 miljoner dollar.<\/p>\n

Barnett Newman hade judiska f\u00f6r\u00e4ldrar som flydde fr\u00e5n det d\u00e5 ryska Polen till New York. V\u00e4gen till hans vuxna m\u00e5leri med platta f\u00e4rgytor och vertikala linjer blev l\u00e5ng. I flera decennier k\u00e4mpade han med olika uttryck, f\u00f6rst\u00f6rde tidigare m\u00e5lningar, var improduktiv i perioder och f\u00f6rs\u00f6kte vara bildl\u00e4rare. Barnett Newman sa att konstteori f\u00f6r konstn\u00e4rer \u00e4r som ornitologi f\u00f6r f\u00e5glar men b\u00f6rjade \u00e4nd\u00e5 skriva konstkritik och menade att \u201dEn konstn\u00e4r m\u00e5lar f\u00f6r att ha n\u00e5got att titta p\u00e5, ibland m\u00e5ste han ocks\u00e5 skriva f\u00f6r att f\u00e5 n\u00e5got att l\u00e4sa.\u201d Newman hade sin f\u00f6rsta separatutst\u00e4llning 1950 n\u00e4r han var fyrtiofem \u00e5r gammal och hans fru som avancerade inom universitetsv\u00e4rlden f\u00f6rs\u00f6rjde honom. \u201dF\u00f6r mig var det ingen karri\u00e4r. Det var bara ett jobb. Ett jobb s\u00e5 att jag kunde leva och frig\u00f6ra min man. Vi var tv\u00e5 m\u00e4nniskor med samma m\u00e5l.\u201d M\u00e5let n\u00e5ddes f\u00f6rst i slutet av 50-talet och p\u00e5 60-talet. Det var d\u00e5 Barnett Newman blev omskriven, utst\u00e4lld och k\u00f6pt. Det var ocks\u00e5 d\u00e5 han m\u00e5lade sin k\u00e4nda serie \u201dWho\u2019s Afraid of Red, Yellow and Blue\u201d, den som inte \u00e4r avslutad.<\/p>\n

Idag finns ingen som provoceras av starka f\u00e4rger p\u00e5 stora dukar. Den abstrakta expressionismen \u00e4r lika omhuldad som impressionismen. Men \u00e4nd\u00e5 finns d\u00e4r en mystisk k\u00e4rna, sv\u00e5r att f\u00e5 grepp om. M\u00e5lningarnas f\u00f6rf\u00f6riska och dekorativa ytor st\u00e5r i stark kontrast till de sj\u00e4lsliga br\u00e5ddjup som deras inneh\u00e5ll \u00e4r m\u00e4ttat med. Och alla konstn\u00e4rer uttryckte att de ville komma \u00e5t grundl\u00e4ggande m\u00e4nskliga k\u00e4nslor och det undermedvetna. De levde i en desorienterad tid d\u00e4r det moderna projektet hade visat sin skuggsida. Japan bombades, f\u00f6rintelsel\u00e4gren uppt\u00e4cktes och j\u00e4rnrid\u00e5n drogs ner. Hur kunde man g\u00f6ra konst i en s\u00e5dan tid? Hur skulle en s\u00e5dan konst kunna se ut? De modernistiskt intresserade konstn\u00e4rerna i New York s\u00f6kte ett alternativt fram\u00e5tblickande. De ville inte gl\u00f6mma civilisationens br\u00e4cklighet men inte heller befatta sig med historiska enskildheter. Resultatet blev en kraftfull \u00e5terf\u00f6delse av m\u00e5leri. K\u00e4nsliga, hemlighetsfulla, lekande och p\u00e5 samma g\u00e5ng helt allvarliga m\u00e5lningar, som st\u00e4ndigt nya generationer h\u00e4pnar inf\u00f6r.<\/p>\n

Magdalena Dziurlikowska<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Publicerat i Konstv\u00e4rlden nr 5, 2010. Reportage om MoMa:s utst\u00e4llning New York, abstrakt expressionism och den amerikanska dr\u00f6mmen om att skapa sig sj\u00e4lv avtecknar sig som ett starkt f\u00e4rgstr\u00e5k i 40- och 50-talets konsthistoria. Jackson Pollock, Mark Rothko, Willem de … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[28,11],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/640"}],"collection":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=640"}],"version-history":[{"count":11,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/640\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2008,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/640\/revisions\/2008"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=640"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=640"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=640"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}