{"id":557,"date":"2011-07-20T11:44:33","date_gmt":"2011-07-20T11:44:33","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=557"},"modified":"2011-08-16T15:21:53","modified_gmt":"2011-08-16T15:21:53","slug":"den-forsorjda-feminismen","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=557","title":{"rendered":"Den f\u00f6rs\u00f6rjda feminismen"},"content":{"rendered":"<p>Kr\u00f6nika publicerad i <em><a href=\"http:\/\/www.kro.se\/konstnaren\" target=\"_blank\">Konstn\u00e4ren<\/a><\/em> nr 2, 2009.<\/p>\n<p>Livet igenom har jag f\u00e5tt v\u00e4lja mellan tv\u00e5 alternativ: att ta ett jobb jag inte vill ha, f\u00e5 en m\u00e5nadsl\u00f6n som jag kan leva p\u00e5, vara en god samh\u00e4llsmedborgare och oantastlig feminist ELLER att jobba med det jag vill, som jag tycker \u00e4r viktigt, och delvis leva p\u00e5 n\u00e5gon annan. Jag valde det senare. Det har inneburit gl\u00e4dje och ett liv som inte k\u00e4nns f\u00f6rfelat men samtidigt mycket tvivel, smygande och tjafs. Jag hade till och med ett gr\u00e4l om det med en kompis, som jag sa upp bekantskapen med.<!--more--><\/p>\n<p>Jag tr\u00e4ffar Konstn\u00e4rens redakt\u00f6r Anders Rydell f\u00f6r att sp\u00e5na fram vad jag ska skriva om j\u00e4mst\u00e4lldhet. F\u00f6r jag beh\u00f6ver hj\u00e4lp med \u00e4mnet. \u00c4r jag inte feminist? Jo, jag blir arg och f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver dikotomin mellan bl\u00e5tt och rosa i barnvagnen, \u00f6ver att det ropas hora i grundskolan, v\u00e5ldtas p\u00e5 gymnasiet, underbetalas p\u00e5 jobbet, hustrumisshandlas p\u00e5 helgen och nedv\u00e4rderas i masskulturen och i klassikerna. Jag blir ledsen \u00f6ver de strukturella skillnader som sk\u00e4r djupa s\u00e5r i m\u00e4nniskor och lobotomerar samh\u00e4llet i m\u00e4n och kvinnor. Men jag har inte s\u00e5 mycket eget att komma med.<\/p>\n<p>Vad nu? Naturligtvis har jag, precis som alla andra, k\u00e4nt av oj\u00e4mst\u00e4lldheten p\u00e5 bara skinnet: ett v\u00e5ldt\u00e4ktsf\u00f6rs\u00f6k h\u00e4r, etthundra sexistiska gliringar d\u00e4r\u2026 Jag \u00e4r ocks\u00e5, som varje levande m\u00e4nniska, skyldig till att ha behandlat m\u00e4n och kvinnor olika. Ja, skriv om det, s\u00e4ger Anders. \u00c4h, det d\u00e4r \u00e4r s\u00e5 allm\u00e4nt, jag har f\u00f6rtr\u00e4ngt h\u00e4lften, dessutom har det blivit mycket b\u00e4ttre sen jag blev vuxen och b\u00f6rjade jobba med kultur. Ah, denna fina kultur\u00f6 d\u00e4r det flyter genuskunskap i b\u00e4ckarna. Jag kanske \u00e4r f\u00f6r lite bakom kulisserna, jag jobbar ju trots allt som frilans\u2026 H\u00e4r blir Anders intresserad: \u201ds\u00e5 du f\u00f6rs\u00f6rjer dig p\u00e5 att skriva?\u201d<\/p>\n<p>Mgrhp\u2026 f\u00e5r jag fram. Samtalet har nu f\u00e5tt en annan v\u00e4ndning, fr\u00e5n det mysigt strukturella till det svidande individuella. Det \u00e4r onekligen skrivandet som ger mig fickpengar, f\u00f6r jag s\u00e4ljer ju ingen konst, s\u00e5 \u00e4r det att inte ha en gallerist. Fast skrivandet h\u00e5ller mig inte heller med br\u00f6d och husrum, det g\u00f6r Tomas. Ja, min man betalar hela hyran, och maten n\u00e4r vi storhandlar. Det \u00e4r den skamliga sanningen om mitt liv som konstn\u00e4r, skribent och m\u00e4nniska. Men om det nu \u00e4r s\u00e5 oh\u00e5llbart f\u00f6r mig, varf\u00f6r byter jag inte bransch?<\/p>\n<p>Livet igenom har jag f\u00e5tt v\u00e4lja mellan tv\u00e5 alternativ: att ta ett jobb jag inte vill ha, f\u00e5 en m\u00e5nadsl\u00f6n som jag kan leva p\u00e5, vara en god samh\u00e4llsmedborgare och oantastlig feminist ELLER att jobba med det jag vill, som jag tycker \u00e4r viktigt, och delvis leva p\u00e5 n\u00e5gon annan. Jag valde det senare. Det har inneburit gl\u00e4dje och ett liv som inte k\u00e4nns f\u00f6rfelat men samtidigt mycket tvivel, smygande och tjafs. Jag hade till och med ett gr\u00e4l om det med en kompis, som jag sa upp bekantskapen med.<\/p>\n<p>Vi br\u00e5kade i K\u00f6penhamn, vi hade inte k\u00e4nt varandra speciellt l\u00e4nge n\u00e4r jag erk\u00e4nde min materiella bel\u00e4genhet. Han fick n\u00e5got distanserat i blicken och mellan oss utspelades f\u00f6ljande samtal.<\/p>\n<p>Han: Du lever ju som en femtiotalshustru och samtidigt \u00e4r du en snopphuggarfeminist som inte ger cred \u00e5t din man!<br \/>\nJag: Inte konstigt att jag inte n\u00e4mner min ekonomi om det ska reageras p\u00e5 det s\u00e4ttet! Jag st\u00e5r inte p\u00e5 barrikaderna och hugger snopp f\u00f6r att sedan shoppa upp Tomas pengar p\u00e5 chihuahuaor. Jag g\u00f6r varken det ena eller det andra och en femtiotalshustru hade hemmet som sin livsuppgift. Hon putsade och fejade\u2026<br \/>\nHan: Aha, s\u00e5 du g\u00f6r \u00e4nnu mindre?<br \/>\nJag: Jag jobbar heltid med min konst, jag skriver upp alla mina timmar!<br \/>\nHan: T\u00e4nk om jag bara skulle g\u00f6ra filmer som ingen vill ha. Du bara leker!<\/p>\n<p>I vanliga fall hade jag tyckt att \u201dlek\u201d varit en v\u00e4rdig beskrivning av min konstn\u00e4rliga process och refererat till Huizingas Homo Ludens, men d\u00e4r p\u00e5 Str\u00f6get \u00e4r jag s\u00e5 arg att jag bara vill sl\u00e4nga av mig ryggs\u00e4cken och vr\u00e5la. Jag pekar ist\u00e4llet p\u00e5 en b\u00e4nk, vi s\u00e4tter oss. Att konstn\u00e4rer av b\u00e5da k\u00f6nen har sv\u00e5rt att f\u00f6rs\u00f6rja sig och under vissa tider lever p\u00e5 n\u00e5gon annan \u00e4r ett v\u00e4lk\u00e4nt problem, men det g\u00f6r v\u00e4l inte deras konst eller deras \u00f6nskan om ett j\u00e4mst\u00e4llt samh\u00e4lle mindre trov\u00e4rdig? Jag b\u00f6rjar gr\u00e5ta. D\u00e5 s\u00e4ger han att det \u00e4r obehagligt ocks\u00e5 f\u00f6r honom f\u00f6r han s\u00e5g mig som s\u00e5 stark och s\u00e5 brister jag s\u00e5 l\u00e4tt. Han beh\u00f6ver dock inte oroa sig l\u00e4nge, jag f\u00e5r upp fl\u00e5set igen, nu p\u00e5 snabbk\u00f6pet.<\/p>\n<p>Jag: S\u00e5 jag f\u00e5r inte vara feminist om jag inte har cash? Jag f\u00e5r allts\u00e5 inte tycka vad jag vill om jag inte tj\u00e4nar tillr\u00e4ckligt, ungef\u00e4r som r\u00f6str\u00e4tt r\u00e4knades f\u00f6rr i tiden? Du menar att jag skulle f\u00e5 vara feminist f\u00f6r en m\u00e5nad sen d\u00e5 jag hade ett jobb som pressansvarig p\u00e5 Polska institutet, men inte nu? Men det \u00e4r nu som pengarna har kommit in p\u00e5 kontot, tralala!<br \/>\nHan: Det handlar inte om det, men n\u00e4r vi pratade p\u00e5 t\u00e5get till Louisiana\u2026<br \/>\nJag: Du sa att kvinnliga chefer gl\u00f6mmer bort att vara kvinnor. Vad \u00e4r det de gl\u00f6mmer? \u00c4r det glamourb\u00f6gens outfit i garderoben eller att snyta barnen?<\/p>\n<p>Nu har vi handlat mat. Han \u00e4r dubbelt s\u00e5 stor som jag men tycker att jag ska ta den tunga matkassen, jag \u00e4r ju feminist. Jag st\u00e4ller kassen demonstrativt p\u00e5 marken och s\u00e4ger att jag ska ta ett tidigare t\u00e5g hem. Han undrar om det \u00e4r f\u00f6r att han sa si eller s\u00e5.<br \/>\nJag: Nej, det \u00e4r inte f\u00f6r att straffa dig utan f\u00f6r att vi ska sluta straffa oss sj\u00e4lva med varandras s\u00e4llskap.<br \/>\nHan: Men man utvecklas om man umg\u00e5s med olikt\u00e4nkande, inte bara med ja-s\u00e4gare.<br \/>\nJag: Om man har mer gemensam v\u00e4rdegrund s\u00e5 beh\u00f6ver det inte bli st\u00e4ndiga stunder av uppslitande \u00e4rlighet.<\/p>\n<p>S\u00e5 \u00e5kte jag hem till Stockholm och ringde en v\u00e4n.<br \/>\nHan: Jag k\u00e4nner igen det h\u00e4r tankes\u00e4ttet som han har, det finns en sorts m\u00e4nniskor som\u2026 hur ska jag s\u00e4ga det? De \u00e4r mycket konservativa och tycker att man ska leva i en bubbla med sina ideal. S\u00e5 n\u00e4r en v\u00e4nstertjej har ett dyrt armband s\u00e5 anses hon inte trov\u00e4rdig.<\/p>\n<p>Ja, skriv om det, s\u00e4ger Anders.<\/p>\n<p><em>Magdalena Dziurlikowska<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Kr\u00f6nika publicerad i Konstn\u00e4ren nr 2, 2009. Livet igenom har jag f\u00e5tt v\u00e4lja mellan tv\u00e5 alternativ: att ta ett jobb jag inte vill ha, f\u00e5 en m\u00e5nadsl\u00f6n som jag kan leva p\u00e5, vara en god samh\u00e4llsmedborgare och oantastlig feminist ELLER &hellip; <a href=\"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=557\">Continue reading <span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[54,53,11],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/557"}],"collection":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=557"}],"version-history":[{"count":8,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/557\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2038,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/557\/revisions\/2038"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=557"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=557"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=557"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}