{"id":4155,"date":"2026-04-21T14:43:34","date_gmt":"2026-04-21T14:43:34","guid":{"rendered":"https:\/\/dziurlikowska.se\/?p=4155"},"modified":"2026-04-21T14:43:41","modified_gmt":"2026-04-21T14:43:41","slug":"kroppen-goteborgs-konstmuseum","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=4155","title":{"rendered":"Kroppen, G\u00f6teborgs konstmuseum"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\nSixten Sandra \u00d6sterberg, Carpenter and Dreamer, 2025.
\nRecension av Kropp. Ideal, blick, frihet, G\u00f6teborgs konstmuseum, 7 mars 2026 till 17 jan 2027. Publicerad 2026-03-09 i Konstguiden.<\/p>\n

Syn, h\u00f6rsel, k\u00e4nsel, lukt och smak, tack k\u00e4ra kosmos f\u00f6r kroppen! F\u00f6r all gl\u00e4dje, njutning och tyst kunskap som finns i att f\u00f6rh\u00e5lla sig sinnligt och fysiskt till v\u00e4rlden. Om AI uppn\u00e5r sj\u00e4lvmedvetande blir v\u00e5ra kroppsliga erfarenheter det som g\u00f6r oss sant m\u00e4nskliga, de blir k\u00e4llan till v\u00e5r originalitet. Som kvinna uppv\u00e4xt i en kultur av retuscherade och plastikopererade sk\u00f6nhetsnormer, med \u00e4tst\u00f6rningar och sj\u00e4lvskadebeteende i dess k\u00f6lvatten, skulle jag kunna jag hata min kropp. Om jag levt som piga p\u00e5 1600-talat hade jag inte \u00e4gnat ton\u00e5rstimmar \u00e5t att missn\u00f6jt objektifiera och fragmentisera delar av mig sj\u00e4lv. Men kanske hade jag d\u00e5 ist\u00e4llet hemfallit \u00e5t den traditionellt kristna dikotomin d\u00e4r den rena anden vill befria sig fr\u00e5n det syndiga k\u00f6ttet? Trots destruktiva ideal i b\u00e5de historien och samtiden har min kropp och sj\u00e4l en lyckad k\u00e4rleksrelation, och med det gr\u00e4nssnittet g\u00e5r jag in p\u00e5 utst\u00e4llningen.<\/p>\n

Kropp. Ideal, blick, frihet<\/em> famnar v\u00e5r lekamen fr\u00e5n mitten av 1800-talet till idag och \u00e4r G\u00f6teborgs konstmuseums stora, n\u00e4stan \u00e5rsl\u00e5nga utst\u00e4llning. S\u00e5 stort det nu kan bli p\u00e5 ytan f\u00f6r de tempor\u00e4ra projekten d\u00e4r tre avl\u00e5nga, m\u00f6rka salar bildar ett mezzaninm\u00f6nster. F\u00f6rhoppningsvis kan museets om- och tillbyggnad med start 2028 r\u00e5da bot p\u00e5 platsbristen.<\/p>\n

Nu kan emellertid bes\u00f6karen titta in genom en r\u00f6d, genomskinlig rundel p\u00e5 en uppsj\u00f6 av kroppar, suggestivt som i en f\u00f6delse. S\u00e5 tr\u00e4der man in bland marmorskulpturer fr\u00e5n 1800-talet, det kryllar av nymfer, gudinnor och fl\u00f6rtiga f\u00f6resatser. Det gnistrande vita och sockriga f\u00e5r en raffinerad kontrast i Jeannette Ehlers videoverk Whip it good<\/em>, 2014. En svart kvinna, vitsminkad och vitkl\u00e4dd, g\u00e5r loss med en svart piska doppad i sot. Hon st\u00e5r i V\u00e4stindiska packhuset i K\u00f6penhamn och sl\u00e5r en vit duk till svart, precis som den svarta huden \u00e4rrades vit av alla slag som utdelades d\u00e4r. P\u00e5 temat vit skulptur, svart historia och reflekterande samtidskonst sammanf\u00f6r ocks\u00e5 Nationalmuseum i Stockholm Tobias Sergels livsverk, den karibiske Adolf Ludvig Couschi Badins livs\u00f6de, och Salad Hilowles videoverk. Ett visuellt lockande och intellektuellt utmanande grepp som ligger i tiden.<\/p>\n

\u00c5ter till G\u00f6teborg och en trappa ner p\u00e5 utst\u00e4llningens mellanplan d\u00e4r den poserade kroppen st\u00e5r i blickf\u00e5nget. Det \u00e4r ber\u00e4ttelsen om konstn\u00e4rsmodellens resa fr\u00e5n en generisk figur som i b\u00e4sta fall liknade de antika skulpturer man annars ritade av, till musa och levande subjekt som kunde inspirera och \u00e4ven styra avbildningen av sig sj\u00e4lv. I \u00c9douard Dantans finst\u00e4mda m\u00e5lning Avgjutning efter levande modell<\/em>, 1887, l\u00e5nar den unga flickan sig sj\u00e4lv som passiv materia till de aktivt skapande m\u00e4nnen och den eviga konsten. Samtidigt finns revanschen, Hanna Paulis karismatiska helfigursportr\u00e4tt av Konstn\u00e4ren Venny Soldan-Brofeldt<\/em>, 1886, och Gerhard Hennings skildring av sin fru, Portr\u00e4tt av Elsa Bange<\/em>, 1907. B\u00e5da kvinnorna g\u00f6r s\u00e5dant som vid tiden var ovanligt, de sitter bekv\u00e4mt, framst\u00e5r som konstn\u00e4rliga subjekt och m\u00f6ter betraktarens blick.<\/p>\n

Arvet g\u00e5r vidare till samtida konstn\u00e4rer som fokuserar kroppen i sitt skapande. Sixten Sandra \u00d6sterbergs g\u00e4ckande Carpenter and dreamer<\/em>, 2025, d\u00e4r tv\u00e5 bortv\u00e4nda ton\u00e5rstjejer med h\u00e5rsvall, tatueringar och nerhasade jeans blir till tecken f\u00f6r revolt och trashig sexighet. Eller Julia Peirones iscensatta fotografi Ocean Dream<\/em>, 2017, en nattlig kulle av unga kvinnor i underkl\u00e4der med konfetti kring sig, som festens jungruoffer. Det \u00e4r starka bilder som inte inordnar sig i en uppdelning av gott och ont eller ber\u00e4ttar hur livet ska levas.<\/p>\n

P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt l\u00e4gger utst\u00e4llningen ut enskilda historiska tr\u00e5dar som \u00e4r sp\u00e4nnande att f\u00f6lja in i samtiden, men att tv\u00e5 av totalt tre salar graviterar tungt \u00e5t 1800-talets skulptur- och modelltradition f\u00e5r mitt t\u00e5lamod att tryta. Det finns s\u00e5 mycket annat sp\u00e4nnande att tala om! Hur har sk\u00f6nhetsidealen f\u00f6r kvinnor och m\u00e4n utvecklats de senaste hundrasjuttio \u00e5ren, var \u00e4r diskussionen om den manliga blicken, och hur har man sett p\u00e5 utseenden som avviker fr\u00e5n idealet? Tankar jag kom hit med och fr\u00e5gor jag ville st\u00e4lla blir h\u00e4ngande i luften.<\/p>\n

Sista salen \u00f6ppnar upp \u00e5t alternativa sp\u00f6rsm\u00e5l, d\u00e4r avhandlas den expressiva kroppen med sin identitet och frig\u00f6relse. I fr\u00e4msta ledet finns den afroamerikanske konstn\u00e4ren Nick Cave, inte att f\u00f6rv\u00e4xla med rockstj\u00e4rnan som ocks\u00e5 b\u00f6rjat g\u00f6ra konst. Caves stora installation Speak louder<\/em>, 2011, best\u00e5r av tre m\u00e4nniskofigurer draperade i cr\u00e8mef\u00e4rgade skrudar av knappar, d\u00e4r de helt\u00e4ckande dr\u00e4kterna v\u00e4xer ut till en sorts h\u00f6gtalare ist\u00e4llet f\u00f6r huvuden. Verket s\u00e4gs kommentera social or\u00e4ttvisa, skjutvapenv\u00e5ld och behovet av att bli h\u00f6rd, men id\u00e9erna \u00e4r inte synligt gestaltade. Ett mer sj\u00e4lfullt motst\u00e5nd finns i Ana Mendietas Untitled (Glass on Body Imprints)<\/em>,1972. Mendieta har fotograferat sin egna nakna kropp pressad p\u00e5 ett deformerande s\u00e4tt mot glasskivor. Hennes kropp blir grotesk, inrutad av n\u00e5got fr\u00e4mmande, pressad till en fyrkantig bild och inskriven i en ordning som inte \u00e4r hennes egen. S\u00e5 som hon upplevt sin verklighet som kvinna och kubansk konstn\u00e4r i USA. Ussi\u2019n Yala fr\u00e5n Gabon talar ocks\u00e5 om ett utanf\u00f6rskap, med sin fotografiska bildsvit p\u00e5 homosexuella k\u00e4rlekspar i Paris fr\u00e5n 2020-talet ger han en bild av hur deras k\u00e4rlek skulle kunna blomma fritt. Rakt upp och ner i en dokument\u00e4r tradition, om s\u00e5 bara f\u00f6r att ut\u00f6ka m\u00e4ngden av bilder p\u00e5 m\u00e4nniskor som v\u00e4ljer ett icke-normativt liv.<\/p>\n

Utst\u00e4llningen Kropp. Ideal, blick, frihet<\/em> bjuder p\u00e5 prov fr\u00e5n olika diskurser och en del intressanta verk. Men det vilar ocks\u00e5 en skugga av godtycklighet \u00f6ver helhetsintrycket. En \u00f6verv\u00e4ldigande majoritet av alla konstverk i den v\u00e4sterl\u00e4ndska traditionen inneh\u00e5ller m\u00e4nskliga figurer, och d\u00e5 m\u00e5ste ett vasst urval staga upp \u00e4mnet. Urvalet har i det h\u00e4r fallet utg\u00e5tt fr\u00e5n de egna samlingarna. Inget fel i sig, men en lite h\u00f6jd blick hade gjort mycket. Det g\u00e4ller ocks\u00e5 utst\u00e4llningskatalogen d\u00e4r ess\u00e4erna ofta k\u00e4nns alltf\u00f6r vinklade. Det \u00e4r m\u00e4rkligt, f\u00f6r museets f\u00f6rra stora utst\u00e4llningApokalyps <\/em>och den tillh\u00f6rande katalogen led inte av samma problematik. Den m\u00e4nskliga kroppen \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s ett st\u00f6rre och sv\u00e5rare \u00e4mne, och n\u00e4r G\u00f6teborgs konstmuseum tar sig an detta skapar de \u00e4nd\u00e5 en startpunkt f\u00f6r en viktig diskussion om den sinnliga, fysiska k\u00e4rnan av v\u00e5r existens.<\/p>\n

 <\/p>\n

Magdalena Ljung<\/em><\/p>\n

\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sixten Sandra \u00d6sterberg, Carpenter and Dreamer, 2025. Recension av Kropp. Ideal, blick, frihet, G\u00f6teborgs konstmuseum, 7 mars 2026 till 17 jan 2027. Publicerad 2026-03-09 i Konstguiden. Syn, h\u00f6rsel, k\u00e4nsel, lukt och smak, tack k\u00e4ra kosmos f\u00f6r kroppen! F\u00f6r all gl\u00e4dje, … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4155"}],"collection":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=4155"}],"version-history":[{"count":2,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4155\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4159,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4155\/revisions\/4159"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=4155"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=4155"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=4155"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}