{"id":4116,"date":"2025-04-09T12:29:12","date_gmt":"2025-04-09T12:29:12","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=4116"},"modified":"2025-04-09T12:30:40","modified_gmt":"2025-04-09T12:30:40","slug":"dick-bengtsson-och-har-ar-vi-nu-sven-harrys-konstmuseum","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=4116","title":{"rendered":"Dick Bengtsson p\u00e5 Sven-Harrys"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\nDick Bengtsson, Bergsvandrare 1974.
\nDet ingen vill se, Dick Bengtsson och H\u00e4r \u00e4r vi nu, Sven-Harrys Konstmuseum till 14 sep.
\nRecension publicerad 2025-04-07 i Konstguiden.<\/p>\n

Hakkorsen, svart p\u00e5 vitt \u00e5terkommer de i Dick Bengtssons konst och \u00e4nd\u00e5 lyckades han med det om\u00f6jliga: Att p\u00e5 1960- och 70-talet infoga svastikor i sina m\u00e5lningar utan att konstv\u00e4rlden v\u00e4nde honom ryggen, utan att f\u00e5 sina verk vandaliserade och utan att bli ihj\u00e4lkramad av extremh\u00f6gern. Hur gick det till? Ja, det var som n\u00e4r den tyske konstn\u00e4ren Anselm Kiefer reste runt i Europa \u00e5r 1969 och gjorde Hitler-h\u00e4lsningen ikl\u00e4dd sin pappas gamla Wehrmacht-uniform. Kiefer upplevde sitt performance som absolut n\u00f6dv\u00e4ndigt eftersom det offentliga samtalet aldrig handlade om fascismen, andra v\u00e4rldskriget eller tredje riket, och i skolan ber\u00f6rdes denna del av historien bara ytligt.<\/p>\n

Dick Bengtsson var mer kryptisk i sina s\u00e4llsynta uttalanden om vad han ville med konsten. Det kan vara sv\u00e5rt att f\u00f6rvalta ett s\u00e5 hemlighetsfullt arv men p\u00e5 Sven-Harrys konstmuseum tas Bengtssons mystiska kvaliteter v\u00e4l om hand. I tv\u00e5 t\u00e4tt h\u00e4ngda salar gl\u00e4nser hans m\u00e5lningar dovt som i ett juvelskrin. M\u00e5nga av de ikoniska verken \u00e4r samlade och det skrivna materialet avf\u00f6rtrollar dem inte. Det ingen vill se<\/em> \u00e4r en utmanande utst\u00e4llningstitel, f\u00f6r Dick Bengtsson vill alla se, i varje fall h\u00e5lls han h\u00f6gt i konstv\u00e4rlden och har en sj\u00e4lvklar position i v\u00e5r konsthistoria. S\u00e5 var det inte under hans livstid, men anspelningen p\u00e5 den selektiva blicken handlar om trauman och skuggor som Bengtsson blottl\u00e4gger. Ett eko sprider sig till de h\u00f6gre v\u00e5ningsplanen och den parallella utst\u00e4llningen med femton samtida konstn\u00e4rer. H\u00e4r \u00e4r vi nu<\/em>, heter den och utg\u00f6r en spegel med inbyggd f\u00f6rdr\u00f6jning, d\u00e4r Bengtssons tankegods vandrar vidare likt en m\u00f6rk solkatt.<\/p>\n

Ta bara hans namn, Dick Bengtsson, med konstn\u00e4ren Jens F\u00e4nges ord fogar det samman en mots\u00e4gelsefullhet. \u201dBengtsson \u2013 ursvenskt; sida upp och sida ner i b\u00f6rjan av telefonkatalogen. Dick \u2013 l\u00f6ftesrikt dekadent med en amerikansk, hollywoodsk, anstrykning.\u201d Dick Bengtsson f\u00f6ddes in i ett 30-tal d\u00e4r man skulle g\u00f6ra r\u00e4tt f\u00f6r sig s\u00e5 han blev brevb\u00e4rare, men sa upp sig efter ett decennium och b\u00f6rjade m\u00e5la. Utan konstutbildning, sammanhang eller atelj\u00e9 skapade han p\u00e5 vardagsrumsgolvet. Verk fulla av referenser till konst, historia, politik och popul\u00e4rkultur. Bengtssons ensamma universitet var att bl\u00e4ddra i b\u00f6cker och tidningar, och titta p\u00e5 vykort han delade ut i postens tj\u00e4nst. Han l\u00e4ste om konstf\u00f6rfalskaren Han van Meegeren som ugnsbakade sina alster, och b\u00f6rjade sj\u00e4lv att gl\u00e4tta med strykj\u00e4rn och lacka. M\u00e5lningarna tr\u00e4der fram i full ambivalens, anfr\u00e4tta av tid som inte utspelat sig, evigt glansiga som n\u00e5got nytt och f\u00f6rseglade som en g\u00e5ta.<\/p>\n

\u201dMina bilder handlar mycket om verklighetsf\u00f6rfalskning, om idyllen som inte \u00e4r vad den ser ut att vara.\u201d s\u00e4ger Bengtsson. Han m\u00e5lar Landskap med kyrka<\/em>, 1969, i f\u00e4rgerna av en katastrof, brandgul himmel och askgr\u00e5 jord. D\u00e4rtill l\u00e4gger han en svastika, sm\u00e4rtsam som en br\u00e4nnm\u00e4rkning i nedre h\u00f6rnet. Regimer d\u00f6r men dr\u00f6jer sig kvar som bakgrundsstr\u00e5lning, en bismak i grundvattnet, och det auktorit\u00e4ra v\u00e5ldet \u00e4r o\u00e5terkalleligt inbyggt i v\u00e5r kultur. Bergsvandrare<\/em>, 1974, \u00e4r Bengtssons kanske mest k\u00e4nda m\u00e5lning. Tre ungdomar p\u00e5 tur bland Alptoppar, men det hurtigt friska har f\u00f6rbytts av n\u00e5got f\u00f6rvridet. M\u00e4nniskorna bortv\u00e4nda och inbundna, tyngda av ryggs\u00e4ckar med ditm\u00e5lad modernistisk konst. Bergslandskapet h\u00e4ver sig \u00f6ver dem, plastiskt till v\u00e4mjelighet. Samtidigt \u00e4r det sv\u00e5rt att inte bli bergtagen av m\u00e5lningens s\u00e4regna sk\u00f6nhet och humor. Att inte f\u00e5 svindel av den hisnande friheten i att allt \u00e4r m\u00f6jligt, m\u00e5leriskt och tematiskt. I verket Barnen<\/em>, 1975, tr\u00e4ngs de sm\u00e5 vid en l\u00e5g mur, nyfiket h\u00e4ngande \u00f6ver den med bara ben och korta shorts, men bortom avsp\u00e4rrningen finns inget djurh\u00e4gn utan bara en sv\u00e4vande gr\u00f6n fyrkant, som de nonchalerar, och nattsvart m\u00f6rker.<\/p>\n

Uppf\u00f6r trapporna m\u00f6ter ett annat barn, det \u00e4r Charlotte Hammars fotografi Wrapped Kid II<\/em>, 2021. Hen \u00e4r innesluten i en metallisk n\u00f6dfilt, men gestalten \u00e4r isolerad mot samma m\u00f6rker. Sedan f\u00f6ljer Niki Lindroth von Bahrs animerade kortfilm Something to Remember,<\/em> 2019, d\u00e4r dockor med djuriska och m\u00e4nskliga drag genomlider en apokalyptisk vardag. I \u00f6ppningsscenen betraktar en f\u00e5gelmamma med sin unge en bur p\u00e5 Zoo, inget liv visar sig d\u00e4rinne och den lilla f\u00e5geln b\u00f6rjar sjunga om dj\u00e4vulen som ser dem. De flesta medverkande har antagligen inte haft en tanke p\u00e5 Dick Bengtsson och uppflammande valfr\u00e4ndskaper \u00e4r curatorns f\u00f6rtj\u00e4nst, medan andra som Karin Mamma Andersson har Bengtsson som en av sina husgudar. Hennes m\u00e5lning Hardship<\/em>, 2011, f\u00f6rest\u00e4ller ett utsnitt av en s\u00f6nderfallande b\u00e5t mot m\u00f6rkt vatten. Moderskeppet, Noaks ark eller bara en ruffig husb\u00e5t d\u00e4r m\u00e5nga pr\u00f6vningar utspelat sig och fler \u00e4r att v\u00e4nta, s\u00e5 l\u00e4nge skutan kan g\u00e5.<\/p>\n

Vad skulle Dick Bengtsson g\u00f6ra om han levde idag? Ist\u00e4llet f\u00f6r att g\u00e5 bort 1989 kunde han ha varit \u00e5ttionio \u00e5r nu. Cecilia Edefalk \u00e4r mest k\u00e4nd som m\u00e5lare men menar sig ocks\u00e5 kunna tala med avlidna personer. Hon bj\u00f6d in sina medutst\u00e4llare att st\u00e4lla fr\u00e5gor till Bengtsson, bland annat den ovan n\u00e4mnda. Sedan kopplade Edefalk upp sig, som hon kallar det, och f\u00f6rmedlade svaren. Verket H\u00e4r \u00e4r Dick, jag s\u00e4ger s\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r<\/em>, 2025, best\u00e5r av de transkriberade dialogerna. Oavsett tro eller brist p\u00e5 densamma \u00e4r det en stunds tankevidgande l\u00e4sning h\u00f6gst upp i Sven-Harrys konstmuseum d\u00e4r rummet \u00f6ppnar sig mot himlen. Utst\u00e4llningarna Det ingen vill se<\/em> och H\u00e4r \u00e4r vi nu<\/em> formar sig till en b\u00e5de relevant, m\u00e5ngfacetterad och gr\u00e4nsl\u00f6s resa.<\/p>\n

 <\/p>\n

Magdalena Ljung<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Dick Bengtsson, Bergsvandrare 1974. Det ingen vill se, Dick Bengtsson och H\u00e4r \u00e4r vi nu, Sven-Harrys Konstmuseum till 14 sep. Recension publicerad 2025-04-07 i Konstguiden. Hakkorsen, svart p\u00e5 vitt \u00e5terkommer de i Dick Bengtssons konst och \u00e4nd\u00e5 lyckades han med … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4116"}],"collection":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=4116"}],"version-history":[{"count":3,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4116\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4120,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4116\/revisions\/4120"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=4116"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=4116"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=4116"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}