{"id":3437,"date":"2014-10-20T16:31:35","date_gmt":"2014-10-20T16:31:35","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3437"},"modified":"2014-10-20T16:34:41","modified_gmt":"2014-10-20T16:34:41","slug":"vera-nilsson-liljevalchs-konsthall","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3437","title":{"rendered":"Vera Nilsson, Liljevalchs konsthall"},"content":{"rendered":"
\"\"<\/a><\/div>\n
Vera Nilsson, Liljevalchs konsthall, 4 okt \u2013 6 jan 2015.
\nRecension publicerad 2014-10-12 i G\u00f6teborgs-Posten.<\/div>\n
.<\/div>\n
M\u00e5la, och t\u00e4nka att allt som inte gagnar m\u00e5leriet \u00e4r i v\u00e4gen f\u00f6r m\u00e5leriet. S\u00e5 f\u00f6rest\u00e4ller jag mig Vera Nilsson. \u00c5kte hon till V\u00e4rmland eller Senegal \u00e5terv\u00e4nde hon med en trave bilder, hon hade inte gjort yoga eller renoverat hus. N\u00e4r hon fick en dotter m\u00e5lade hon henne, n\u00e4r hon fick en l\u00e4genhet m\u00e5lade hon utsikten. Alla salarna p\u00e5 Liljevalchs konsthall \u00e4r fyllda av liv, m\u00e5lerilust, och vardags\u00e4ventyr. Det \u00e4r en myllrande bildskatt h\u00e4ngd p\u00e5 vit v\u00e4gg, och det r\u00e4cker. Vera Nilssons m\u00e5leri \u00e4r tillr\u00e4ckligt sp\u00e4nnande och kr\u00e4vande i sig. F\u00f6rst och fr\u00e4mst f\u00e4rgen, purpur, smaragd, saffran. B\u00e4rnsten, koppar och brons. Svavelgult, sot, levrat blod.<\/div>\n

Hennes m\u00f6rka, vresiga palett har beskrivits m\u00e5nga g\u00e5nger. Hennes penself\u00f6ring d\u00e4r expressionism fl\u00e4tas med kubism och egna formexperiment modelleras fram. Sj\u00e4lv sa hon att m\u00e5la var lika sv\u00e5rt \u201dsom att riva sm\u00f6r ur elden\u201d. Men ocks\u00e5 att det hon ville s\u00e4ga med bilderna inte kunde uttryckas p\u00e5 annat s\u00e4tt, och d\u00e4rf\u00f6r slet hon med den ob\u00e4ndiga f\u00e4rgen.<\/p>\n

Vera Nilsson f\u00f6ddes 1888, hon upplevde v\u00e4rldskrig, modernism och kvinnlig emancipation. Hon levde med sin tid, n\u00e4ra de storpolitiska skeendena och var lyh\u00f6rd f\u00f6r det som h\u00e4nde i hennes omedelbara n\u00e4rhet. F\u00f6r den breda publiken blev hon k\u00e4nd och utsk\u00e4lld som barnm\u00e5lare. En av de f\u00f6rsta salarna p\u00e5 utst\u00e4llningen \u00e4r till\u00e4gnad Ginga, gr\u00f6nt ansikte, bl\u00e5skimrande \u00f6gon och klarr\u00f6d kolt. I katalogen ett svartvitt foto av dottern Christina, s\u00e5 lik Vera m\u00e5lade henne! Hur portr\u00e4ttlikheten g\u00e5r igen mitt i det fria, expressiva. Till detta kommer likheten Ginga delar med alla barn, hur hon allvarligt, m\u00f6dosamt k\u00e4nner p\u00e5 v\u00e4rlden med alla sina sinnen. Rummet som barnet befinner sig i \u00f6ppnas ofta mot en utsikt, ibland mot ett landskap taget fr\u00e5n en helt annan plats. Kompositionerna blir n\u00e4stan \u00f6verm\u00e4ktiga, det lilla barnet och v\u00e4rlden som vr\u00e4ker sin stora kropp utanf\u00f6r f\u00f6nstret. Vera Nilssons g\u00e5tfulla k\u00e4nsla f\u00f6r natur och m\u00e4nniskor ljuder \u00e4n i det svenska m\u00e5leriet via Dick Bengtsson, Lena Cronqvist och Karin Mamma Andersson.<\/p>\n

Italien, Spanien, Paris och K\u00f6penhamn. Resorna och stipendievistelserna f\u00f6r att se konst, hitta nya motiv och komma bort fr\u00e5n den svenska isoleringen. Den r\u00f6dvioletta Gata i Malaga <\/em>i flera versioner d\u00e4r sm\u00e5flickor tigger ihop pengar med sin dans, d\u00e4r gatan reser sig som en v\u00e4gg, m\u00e4nnen blir skyh\u00f6ga och molnen vrider sig. Det manieristiska, uppskruvade k\u00e4nslol\u00e4get h\u00e4mtat fr\u00e5n El Greco. I Paris tar hon till sig kubismen, men den st\u00f6rsta influensen var Van Gogh som hon ser p\u00e5 en utst\u00e4llning i Tyskland. Efter vinterbete p\u00e5 kontinenten tillbringade Vera Nilsson somrarna p\u00e5 \u00d6land, som blev en livsl\u00e5ng k\u00e4rlek. I duk efter duk skildrar hon jorden, husen och himlen. Skyarna lika p\u00e5tagliga som leran d\u00e4runder. I V\u00e4rmland tar massiva skogar \u00f6ver bildytan, n\u00e4r hon vistas p\u00e5 Tj\u00f6rn blir f\u00e4rgen skir, sm\u00e5fl\u00e4ckig av ljus och vatten. Sin f\u00f6rsta egna bostad skaffade Vera Nilsson vid fyrtio \u00e5rs \u00e5lder p\u00e5 S\u00f6der i Stockholm. Utsikterna mot de andra husen med en krukv\u00e4xt i f\u00f6rgrunden dominerar stadsmotiven. Hon slog sig dock aldrig till ro utan fortsatte att vara v\u00e4rldsmedborgare.<\/p>\n

 <\/p>\n

De utomeuropeiska influenserna och resan till Senegal som hon g\u00f6r i sextio\u00e5rs\u00e5ldern redovisas i teckningar och m\u00e5leri. Hon var en vit kvinna som avbildade svarta m\u00e4n i en kubistisk stil som \u00f6verdrev l\u00e4pparnas storlek och det \u00e4r, som Mikaela Lundahl skriver i katalogen, frestande att vara anakronistiskt efterklok. F\u00f6rundran inf\u00f6r en annan kultur, solidariteten med Negritud\u00e9-r\u00f6relsen och m\u00f6tet med det fr\u00e4mmande, som passade avantgardets behov av att skandalisera, skulle r\u00e4cka f\u00f6r en hel utst\u00e4llning. Nu svingar sig h\u00e4ngningen \u00f6ver till ett str\u00e5k som l\u00f6per genom Vera Nilssons liv och intensifieras i slutet: det politiska engagemanget. Hon gjorde antikrigsm\u00e5lningar, fresker och propagandaaffischer. Smakprov p\u00e5 detta viktiga arbete, som tyv\u00e4rr inte kan m\u00e4ta sig konstn\u00e4rligt med hennes tidigare m\u00e5leri, finns i f\u00f6rsta och sista salen. Nittio \u00e5r gammal startar hon en vykortskampanj f\u00f6r fred, och avlider mitt i steget.<\/p>\n

 <\/p>\n

P\u00e5 Liljevalchs konsthall kan man se en m\u00e4nniska som ville vara del av en f\u00f6r\u00e4ndring och var beredd att k\u00e4mpa f\u00f6r det. Vera Nilsson br\u00f6t ny mark i flera avseenden, konstn\u00e4rligt, feministiskt och politiskt. Hon v\u00e4rjde sig mot m\u00e5nga konventioner men trots det, eller kanske p\u00e5 grund av sin omutlighet blev hon som f\u00f6rsta kvinna invald i Konstakademin 1954. Oavsett framg\u00e5ngarna f\u00f6rblev hon mycket sj\u00e4lvkritisk. St\u00e4ndigt i f\u00e4rd med att \u00e4ndra teknik, tvivla, sl\u00e4nga eller h\u00e4nga misslyckade m\u00e5lningar uppochner i atelj\u00e9n s\u00e5 att de inte st\u00f6rde. Kraven var ocks\u00e5 h\u00f6ga p\u00e5 k\u00f6parna av hennes konst, hon ville f\u00f6rs\u00e4kra sig om att \u00e4garna f\u00f6rstod den och hon f\u00f6rbeh\u00f6ll sig r\u00e4tten att \u00e4ndra i m\u00e5lningarna \u00e4ven efter det att de blev s\u00e5lda. Separatutst\u00e4llningar hade hon bara ett f\u00e5tal eftersom de st\u00f6rde arbetsron. Med andra ord finns nu en ovanlig chans att se en m\u00e4sterlig och h\u00e4ngiven m\u00e5lare, som tyv\u00e4rr inte l\u00e4ngre kan kr\u00e4va att sj\u00e4lv f\u00e5 disponera sina dukar och ett rum som kan l\u00e5sas, s\u00e5 som hon gjorde en g\u00e5ng p\u00e5 museet i J\u00f6nk\u00f6ping 1960.<\/p>\n

Magdalena Dziurlikowska<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Vera Nilsson, Liljevalchs konsthall, 4 okt \u2013 6 jan 2015. Recension publicerad 2014-10-12 i G\u00f6teborgs-Posten. . M\u00e5la, och t\u00e4nka att allt som inte gagnar m\u00e5leriet \u00e4r i v\u00e4gen f\u00f6r m\u00e5leriet. S\u00e5 f\u00f6rest\u00e4ller jag mig Vera Nilsson. \u00c5kte hon till V\u00e4rmland … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3437"}],"collection":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3437"}],"version-history":[{"count":7,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3437\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3445,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3437\/revisions\/3445"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3437"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3437"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3437"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}