{"id":3170,"date":"2013-11-26T18:53:09","date_gmt":"2013-11-26T18:53:09","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3170"},"modified":"2013-11-26T19:07:15","modified_gmt":"2013-11-26T19:07:15","slug":"skapa-verklighet-har-och-nu%c2%a0%e2%80%93%c2%a0svensk-performance-pa-2000-talet","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3170","title":{"rendered":"Skapa verklighet h\u00e4r och nu\u00a0\u2013\u00a0svensk performance p\u00e5 2000-talet"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Catti Brandelius, Peter Johansson, Anastasia Ax<\/em>
\n<\/strong>Boktext publicerad i Sveriges Konstf\u00f6reningars jubileumsbok Samtidskonst f\u00f6r vanligt folk<\/em> 2013.<\/p>\n

Motors\u00e5gar, pudelkostymer och nakna dalah\u00e4star. Miss Universum, systrar i h\u00f6gklackat och protester mot gubbslem. En kvinna som sover i snabbk\u00f6pet, en man i burka och en m\u00e4ngd alternativa v\u00e4rldar. Performance, p\u00e5 gr\u00e4nsen mellan det agerade och det verkliga, d\u00e4r konst m\u00f6ter liv och utmanar v\u00e4rldsbilder. Ett in\u00f6vat h\u00e4ndelsef\u00f6rlopp eller en improviserad situation. En ensam artist eller det kollektiva deltagandet. Formen s\u00e5v\u00e4l som tematiken varierar. Platserna, eller tillf\u00e4llena f\u00f6r performance ompr\u00f6vas st\u00e4ndigt.
\n<\/p>\n

N\u00e4r Moderna Museet var nytt gick Karl-Erik Welin loss p\u00e5 ett piano och r\u00e5kade s\u00e5ga sig sj\u00e4lv i benet, och p\u00e5 Malm\u00f6 konsthalls invigning kl\u00e4dde Kjartan Slettemark ut sig till pudel f\u00f6r att ironisera \u00f6ver konstn\u00e4rens roll som kn\u00e4hund. Sedan performance introducerades i Sverige under 60- och 70-talet har utvecklingen g\u00e5tt fr\u00e5n olydiga aktioner i konstens finrum till en sj\u00e4lvklar genre med allt st\u00f6rre scen. Avst\u00e5ndet mellan konst och aktivism har minskat, performance har flyttat in i det allm\u00e4nna medvetandet men ocks\u00e5 b\u00f6rjat utnyttjas. Plocka po\u00e4ng p\u00e5 Pussy Riot eller \u00f6ppna en galleria med en performance. Som motvikt till det parasiterande och l\u00e4ttk\u00f6pta finns idag m\u00e5nga festivaler, scener och n\u00e4tverk, vid sidan av de invanda institutionerna. Lilith Performance Studio i Malm\u00f6, Live Action och Atalante i G\u00f6teborg, PAiN i Norr- och V\u00e4sterbotten, PALS\/Fylkingen och Weld i Stockholm, och Friktioner i Uppsala. Performance kan springa ur konst, dans, teater eller politiska interventioner. Den h\u00e4r texten handlar om performance inom konstf\u00e4ltet.<\/p>\n

Det p\u00e5 vatten skrivna, i stunden uppkomna kan ta sig in i ett kollektivt medvetande. Snabba h\u00e4ndelser som greppar s\u00e5 djupt in i samtiden att de blir ett med oss. Vissa av dem kommenterar det politiska och sociala tillst\u00e5ndet. Anna Odells verk Ok\u00e4nd kvinna\u2026<\/em> involverade en aktion d\u00e4r hon spelade sj\u00e4lvmordsben\u00e4gen i syfte att visa upp den slutna psykv\u00e5rdens m\u00e4rkliga mekanismer. Peter Johansson skapade Little Sweden<\/em>, en flotte med r\u00f6d stuga och blommor d\u00e4r tre skinheads s\u00f6p och levde r\u00f6vare. Naturligtvis var de sk\u00e5despelare. Sj\u00e4lv har Johansson upptr\u00e4tt naken och bem\u00e5lad som dalah\u00e4st. Dror Feiler h\u00e4ngde p\u00e5 sig kosk\u00e4llor och bj\u00e4llror, precis som judarna fick ha p\u00e5 medeltiden, och fr\u00e5gade publiken vilken klang som var svensk. Feiler har ocks\u00e5 organiserat Ship to Gaza <\/em>och menar att Israels ambassad\u00f6r ut\u00f6vade oavsiktlig performance n\u00e4r han f\u00f6rst\u00f6rde ett verk av honom och Gunilla-Sk\u00f6ld Feiler, Sn\u00f6vit och sanningens vansinne<\/em>.<\/p>\n

Att livet och konsten flyter ihop \u00e4r den r\u00f6da tr\u00e5den i Dorinel Marcs konstn\u00e4rskap. Han l\u00e4t sk\u00e4gget v\u00e4xa efter 11 september, tar ofta upp sitt f\u00f6r\u00e4ldraskap i konstsammanhang och b\u00e4r ibland burka. Besl\u00f6jad har han h\u00e5llit Tal till Nationen<\/em> om vikten av folkhemmet eller bytt om fr\u00e5n burka till jultomtedr\u00e4kt f\u00f6r att ber\u00e4tta om fr\u00e4mlingsr\u00e4dsla. Ett land som sveps in i r\u00e4dsla har ocks\u00e5 varit utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r Joakim Stampe och Maja Hammar\u00e9n. Stampe anspelade p\u00e5 Palme-mordet och de mordmisst\u00e4nkta sk\u00e5lande poliserna n\u00e4r han till ljudet av ambulansradion sk\u00e5lade mot himlen. Hammar\u00e9n iscensatte G\u00f6teborgs-kravallerna med hundra frivilliga deltagare i re-enactmentverket Elva \u00e5r senare<\/em> p\u00e5 Schillerska gymnasiets skolg\u00e5rd, den som stormats av kravallutrustad polis. B\u00e5da verken tycks fr\u00e5ga om man kan sm\u00e4lta ett traumatiskt minne genom att tillsammans omskapa det.<\/p>\n

Konstn\u00e4ren som involverar medakt\u00f6rer med varierande grad av regi \u00e4r en \u00e5terkommande metod i performance. I Extra Features<\/em> dirigerade Katarina Nitsch sk\u00e5despelarna i tableaux vivants utan handling. Det viktiga var blicken mellan henne, sk\u00e5despelarna och publiken och hur de olika grupperna p\u00e5verkade varandras beteenden. Kraftf\u00e4ltet som uppstod var m\u00e4ttat med en objektifiering som st\u00e4ndigt bytte sida. Ett steg l\u00e4ngre in i samspelet mellan konstn\u00e4r och publik finns den relationella estetiken d\u00e4r andras reaktioner och medverkan blir en del av verket. Elin Wikstr\u00f6m br\u00f6t ny mark i Sverige med subtila men omv\u00e4lvande h\u00e4ndelser i vardagen, som n\u00e4r hon sov i en s\u00e4ng p\u00e5 ICA i verket Hur skulle det g\u00e5 om alla gjorde <\/em>s\u00e5?<\/em> Inaktiviteten som normbrott finns ocks\u00e5 i Wikstr\u00f6ms Rebecka v\u00e4ntar p\u00e5 Anna, Anna v\u00e4ntar p\u00e5 Cecilia\u2026<\/em> d\u00e4r \u00f6ver hundra kvinnor f\u00f6rbinder sig i en kedja av tillit och v\u00e4ntar s\u00e5 l\u00e4nge det beh\u00f6vs. Det immateriella verket \u00e4gs av Moderna Museet som har r\u00e4tten att reaktivera det i konstn\u00e4rens namn.<\/p>\n

Den relationella situationen har under de senaste \u00e5ren omst\u00f6pts till en konstn\u00e4rlig samvaro d\u00e4r arbete och fritid flyter samman. Valeria Montti Colque samarbetar med sl\u00e4kt och v\u00e4nner i performances d\u00e4r krig, fred och k\u00e4rlek turneras med Capoeira, k-pistar och f\u00e4rgglada kostymer. Ett kollektivt och idealistiskt anslag finns \u00e4ven i Linda Spjuts verk \u00c4ventyr och \u00d6verlevnad<\/em> som utspelade sig i tv\u00e5 veckor p\u00e5 ett galleri och inneh\u00f6ll musik, mat, improvisationer liksom f\u00f6rberedda akter. \u00d6vertagandet av en plats f\u00f6r att bef\u00e4sta en annan ordning \u00e4r ocks\u00e5 nyckeln till Klas Erikssons aktioner. Med m\u00e5nga deltagare och tempor\u00e4ra skulpturer av bengaliska eldar sprider han ljus, f\u00e4rgad r\u00f6k och os\u00e4kerhet i stadens rum. \u00c4r det en protest, n\u00e5got som firas eller en kung\u00f6relse? Individens r\u00e4tt till offentligheten p\u00e5 tv\u00e4rs mot det kommersiella och konventionen h\u00e4vdas dock starkast i Klara Lid\u00e9n. Hon har dansat bland passagerarna p\u00e5 pendelt\u00e5g, byggt en hemlig bostad av kasserat material, startat en gratis postr\u00f6relse och rivit ner reklamaffischer f\u00f6r att skapa monokromer. Sara L\u00e4nnerstr\u00f6m g\u00e5r med likartat \u00e4rende men i andra sp\u00e5r, hon dekorerar h\u00e5llplatser med sittdynor, krukv\u00e4xter och draperier f\u00f6r affischerna\u2026<\/p>\n

I hj\u00e4rtat av staden och offentligheten \u00e5terfinns feminismen. Duon Unfucked Pussy med Joanna Rytel och Fia-Stina Sandlund sprang upp p\u00e5 scenen under den direkts\u00e4nda Fr\u00f6ken Sverige-galan 2001 och vek upp banderollen \u201dGubbslem\u201d. Det blev b\u00f6rjan till slutet f\u00f6r sk\u00f6nhetst\u00e4vlingar i Sverige. Rytel har g\u00e5tt vidare med att strippa f\u00f6r djur, agera kvinnlig blottare och undergr\u00e4va normer om gravida kvinnor. Sk\u00f6nhets-missens tomma mantel fylldes av Catti Brandelius kaxiga alter ego Miss Universum, som inte ville behaga, utan f\u00f6r\u00e4ndra v\u00e4rlden s\u00e5 att den behagade henne. Med mycket humor, vass tunga och medryckande musik v\u00e4xte fler alter egon fram, Profesora, Evert Taube, countrys\u00e5ngerskan Red Cloud Carter och f\u00f6rortsindianen Stora Skuggan.<\/p>\n

Det visuellt l\u00e4ckra, roliga och maskerade g\u00e5r igen i Gruppen High Heel Sisters poetisk politik och viljan att ta tillbaka de h\u00f6ga klackarna fr\u00e5n den ofarliggjorda kvinnan. High Heel Sisters startpunkt blev de egna kropparna, de var alla kvinnor som m\u00e4tte minst hundrasjuttio\u00e5tta, hade minst fyrtioett i skonummer och var minst trettio \u00e5r gamla. Folkstr\u00f6mmen vek undan f\u00f6r den statuariska trion i Stand Piece<\/em> p\u00e5 Drottninggatan och akt\u00f6rerna tycktes pl\u00f6tsligt ha f\u00e5tt en privilegierad position i samh\u00e4llet. Jenny Gr\u00f6nvalls alter ego Peggy-Sue tar ocks\u00e5 tillvara det kvinnliga i en s\u00e5 kallad l\u00e5g estetik med rosa dr\u00e4kter, blont h\u00e5r och husvagn. Ett element av misslyckande \u00e4r viktigt del i den falsksjungande Peggy-Sue och diskussionen \u00f6ppnas upp mot estetiska hierarkier. Handlar det p\u00e5st\u00e5tt d\u00e5liga om k\u00f6n, klass eller social status?<\/p>\n

Kropp och genus f\u00f6rs vidare in i queera landskap av Leif Holmstrand. I verket Building a Better Body<\/em> bygger han under sex timmar en grotesk kropp p\u00e5 sig sj\u00e4lv med l\u00e5gstatusmaterial. Konsumtionskultur, identitetsproduktion och tabubelagda utseenden l\u00e4ggs lager p\u00e5 lager i en kokong. Holmstrand har annars ofta upptr\u00e4tt i en specialsydd huva och transvestitiskt hopplockade kl\u00e4der, som ocks\u00e5 anspelar p\u00e5 konstruktion och dekonstruktion. Att bygga upp och rasera i en rituell process \u00e4r ledmotivet i Anastasia Ax performances. Stora, vita installationer konstrueras och uts\u00e4tts f\u00f6r en ursinnig omgestaltning. Ax hugger, hackar och spottar bl\u00e4ck. Hon pendlar mellan att vara g\u00e4rningsman och offer, en okontrollerbar kraft som m\u00f6ter en annan otyglad styrka, publiken. Det cirkul\u00e4ra m\u00f6nstret av uppst\u00e5ndelse och fall genomsyrar s\u00e5v\u00e4l Ax projekt som v\u00e5r existens. I verket Pan Theon<\/em> har Ax bjudit in buddhistmunkar f\u00f6r att anspela p\u00e5 en f\u00f6rsoning med v\u00e4rldens trasighet och sm\u00e4rta.<\/p>\n

Musiken \u00e4r en ingrediens i m\u00e5nga performances, som hos Holmstrand eller Ax, men en del konstn\u00e4rer integrerar det musikaliska s\u00e5 att de \u00e4ven f\u00e5r en tillh\u00f6righet som musiker. Tobias Bernstrup g\u00f6r all musik i sina framtr\u00e4danden och bygger upp alternativa v\u00e4rldar i allkonstverk. Hans scenpersona \u00e4r en fetisch-kl\u00e4dd androgyn p\u00e5 gr\u00e4nsen mellan m\u00e4nniska och robot. Referenser till film noir, dataspel och science fiction finns i bakgrunden, i f\u00f6rgrunden fr\u00e5gor om identitet och v\u00e5rt f\u00f6rh\u00e5llande till verkligheten. Matti Kallioinen involverar ocks\u00e5 egenkomponerad musik i framtidsv\u00e4rldar d\u00e4r m\u00e4nniskor och maskiner sm\u00e4lter samman, men st\u00e4mningen \u00e4r radikalt annorlunda, det \u00e4r f\u00e4rggrant och psykedeliskt. Kallioinen s\u00e4ger att fixeringen vid kroppens gr\u00e4nser st\u00f6r f\u00f6rst\u00e5elsen av det m\u00e4nskliga, och att kroppen i hans performances alltid befinner sig i ett stadium av uppl\u00f6sning, omvandling eller avreglering.<\/p>\n

D\u00f6den \u00e4r en definitiv avreglering, men \u00e4ven en port till hinsides v\u00e4rldar. Leif Elggren och Kent Tankred bildade gruppen Guds S\u00f6ner som ofta ber\u00f6rde existentiell tematik. Elggren har senare fortsatt med sp\u00f6klika performances som As if I was my father<\/em> d\u00e4r han ikl\u00e4r sig sin fars persona och pl\u00e5gat poserar i favoritstolen, mot ob\u00f6nh\u00f6rlig svart bakgrund. Marja-leena Sillanp\u00e4\u00e4 r\u00f6r sig i gr\u00e4nslandet mellan liv, d\u00f6d och kusliga tillst\u00e5nd genom hela sin oeuvre. When we dead awaken<\/em> var en poetisk bussresa d\u00e4r passagerarna fick varsitt brev med ledtr\u00e5dar till det som fanns att se i landskapet. Bussen k\u00f6rde i tio kilometer i timmen och l\u00e4ngs v\u00e4gen stod vitm\u00e5lade m\u00f6bler. S\u00e5 sm\u00e5ningom gick passagerarna av i en djup skog f\u00f6r att m\u00f6ta Sillanp\u00e4\u00e4 som serverade clairvoyant-stimulerande drinkar. Den redan kusliga st\u00e4mningen f\u00f6rst\u00e4rktes av r\u00f6k- och ljudeffekter som fyllde skogen.<\/p>\n

Texten och spr\u00e5ket f\u00f6rkommer p\u00e5 olika s\u00e4tt i performances, den kan l\u00e4sas, sjungas, stympas eller omvandlas. I Maja Spasovas The Conversation<\/em> f\u00e5r deltagarna bara s\u00e4ga ja eller nej i ett improviserat samtal. N\u00e4r det meningsb\u00e4rande skiktet filats ner framtr\u00e4der k\u00e4nsloregistren tydligare. P\u00e4r Th\u00f6rn har ocks\u00e5 \u00e4gnat sig \u00e5t att skala av spr\u00e5ket, men genom en musikalisk sortering. R\u00f6da rummet (alfabetisk)<\/em> \u00e4r en k\u00f6r p\u00e5 tjugonio personer som kryper in under huden p\u00e5 August Strindberg. De l\u00e4ser: \u00e0, Advokatfiskalens, afton, aftons\u00e5ng, aktier, Aktuarien. Eller: minuter, minuter, missn\u00f6jd, missr\u00e4kning, misstroende, misst\u00e4nka\u2026 Mathias Kristerssons performances inbegriper alltid en aspekt av spr\u00e5k och kommunikation. Varje g\u00e5ng jag \u00f6ppnar munnen kommer det ut vatten. Det g\u00f6r det sv\u00e5rt f\u00f6r mig att prata <\/em>g\u00e5r ut p\u00e5 att svara p\u00e5 publikens fr\u00e5gor efter att ha tagit en klunk vatten. Kristersson kan ocks\u00e5 sitta sluten och l\u00e5ta tusentals flugor surra kring sig medan bokhyllorna runt om b\u00e4r p\u00e5 textfragment. <\/em>I brist p\u00e5 alternativ sken solen p\u00e5 ingenting nytt<\/em> \u00e4r en situation av kontaktl\u00f6shet d\u00e4r en m\u00e4nniska ber\u00f6vats sitt spr\u00e5k och d\u00e4rmed sin m\u00e4nsklighet. Karolina Erlingsson plockar upp tr\u00e5den fr\u00e5n kommunikationens gr\u00e4nser och den yttre respektive inre dialogen. Eme Emauto<\/em> anspelar p\u00e5 det ljudl\u00f6sa samtalet man f\u00f6r med sig sj\u00e4lv, och texten hon reciterar i verket \u00e4r skriven med tanke p\u00e5 eko, pauser och hur ord l\u00e5ter. Hennes framf\u00f6rande av den repetitiva, kroppsn\u00e4ra texten blir ett intrikat samspel med publiken och rummets tystnad.<\/p>\n

N\u00e4r r\u00f6sterna tystnat, kroppen g\u00e5tt hem och rummet l\u00e4mnats tomt kan det finnas ett minne kvar. Det outpl\u00e5nliga minnet av ett risktagande och en upplevd utveckling. Performance kan vara just detta. Den performativa kraften som skapar ny verklighet h\u00e4r och nu, som f\u00e5r tankar, k\u00e4nslor och handlingar att \u00e4ndra sitt lopp. I metaforisk dr\u00e4kt, i ett komprimerat \u00f6gonblick, gjuter performance poesi i livets prosa. Performance \u00e4r den positiva, naiva f\u00f6rest\u00e4llningen att man kan p\u00e5verka n\u00e5got stort blott genom sig sj\u00e4lv, genom att str\u00e4va och uts\u00e4tta sig sj\u00e4lv. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt \u00e4r performance ett totalt avv\u00e4pnande instrument.<\/p>\n

Magdalena Dziurlikowska<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Catti Brandelius, Peter Johansson, Anastasia Ax Boktext publicerad i Sveriges Konstf\u00f6reningars jubileumsbok Samtidskonst f\u00f6r vanligt folk 2013. Motors\u00e5gar, pudelkostymer och nakna dalah\u00e4star. Miss Universum, systrar i h\u00f6gklackat och protester mot gubbslem. En kvinna som sover i snabbk\u00f6pet, en man i … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3170"}],"collection":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3170"}],"version-history":[{"count":4,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3170\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3172,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3170\/revisions\/3172"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3170"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3170"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3170"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}