{"id":3152,"date":"2013-11-17T18:39:37","date_gmt":"2013-11-17T18:39:37","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3152"},"modified":"2013-11-17T18:39:37","modified_gmt":"2013-11-17T18:39:37","slug":"lena-cronqvist-liljevalchs-konsthall","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3152","title":{"rendered":"Lena Cronqvist, Liljevalchs konsthall"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/Lena-Cronqvist.jpg\"><img loading=\"lazy\" class=\"alignnone size-full wp-image-3153\" title=\"Lena Cronqvist\" src=\"http:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/Lena-Cronqvist.jpg\" alt=\"\" width=\"1170\" height=\"512\" srcset=\"http:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/Lena-Cronqvist.jpg 1170w, http:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/Lena-Cronqvist-300x131.jpg 300w, http:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/Lena-Cronqvist-1024x448.jpg 1024w, http:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/Lena-Cronqvist-500x218.jpg 500w\" sizes=\"(max-width: 1170px) 100vw, 1170px\" \/><\/a>Lena Cronqvist, Liljevalchs konsthall, 12 okt \u2013 6 jan 2014.<br \/>\nRecension publicerad 2013-10-19 i G\u00f6teborgs-Posten.<\/p>\n<p>Ljust h\u00e5r, bl\u00e5 blick, tystnad. M\u00e5la \u00e4r mitt s\u00e4tt att uttrycka mig f\u00f6r att slippa prata, s\u00e4ger Lena Cronqvist. Hon st\u00e5r framf\u00f6r oss, om och om igen, hela f\u00f6rsta salen fylld av sj\u00e4lvportr\u00e4tt. Rakt upp och ner, frontal, seriell, men st\u00e4ndigt en annan. En skiftning, blinkning, ett f\u00f6rbiglidande uttryck. Subtilt turneras k\u00e4nslornas inre landskap, gestaltas i ansikte och kropp. R\u00e5 och oinst\u00e4llsam \u00e4r penself\u00f6ringen och f\u00e4rgbehandlingen. <!--more-->Cronqvist \u00e4r ogarderad i sina m\u00e5lningar, s\u00e5 som hennes framlidne man G\u00f6ran Tunstr\u00f6m var med orden. I dikten <em>Poethustru<\/em> skriver han \u201dMin hustru som jag \u00e4lskar djupt \/ \u00e4r ordblind. Stickar fl\u00e4derm\u00f6ssor\u201d. Nu bor Cronqvist sj\u00e4lv under sommarhalv\u00e5ret p\u00e5 Koster, och p\u00e5 vintrarna i Stockholm.<\/p>\n<p>Lena Cronqvist \u00e4r hemtam p\u00e5 Liljevalchs konsthall, f\u00f6r nitton \u00e5r sedan visades en stor retrospektiv. N\u00e4r hon nu \u00e5terv\u00e4nder \u00e4r det utan det linj\u00e4ra svepet. Sjukb\u00e4ddarna, f\u00f6rortsmadonnorna och bilderna av det borgerligt bottenfrusna l\u00e4mnar plats \u00e5t sj\u00e4lvportr\u00e4tt, flickor, \u00e4nglar, vatten och d\u00f6d. Utst\u00e4llningen \u00e4r sammanh\u00e5llen och tydlig som en str\u00e5le av liv. Gl\u00e4djerik jublande, existentiell och sm\u00e4rtsam. F\u00e4rgerna fr\u00e5n dukarna som sk\u00f6ljer \u00f6ver salarna, de vita kropparnas nakna alfabet, och sv\u00e4rmar av sm\u00e5 skulpterade gestalter. Plirande, pillemariska f\u00f6rundrade \u00f6ver att finnas till.<\/p>\n<p>I drygt fyrtio \u00e5r har Cronqvist g\u00e5tt i egna upptrampade sp\u00e5r, och kallats f\u00f6r en manisk tematiker. Med genombrottet p\u00e5 70-talet steg hon ner i privat sorg, i sin graviditetspsykos eller sina f\u00f6r\u00e4ldrars d\u00f6d, f\u00f6r att h\u00e4mta upp allm\u00e4ngiltig sm\u00e4rta. Francis Bacon och Edvard Munch blev hennes inspirationsk\u00e4llor i skildringen av sj\u00e4lens f\u00f6rankring, det pl\u00e5gade m\u00e4nskliga k\u00f6ttet. P\u00e5 90-talet f\u00f6ljde ett nedstigande i barndomen med de nakna flickorna i kallt vatten. Barnen som inte vet eller bryr sig om skillnaden mellan att klappa och krama ihj\u00e4l. Denna subversiva tematik b\u00e4r Cronqvist med sig in i 2000-talet och precis som tidigare ger hon sina akt\u00f6rer en euforisk f\u00e4rgrymd. Karamell, pastell, f\u00f6r att pl\u00f6tsligt dr\u00e4mma till med blod, lika lyskraftigt och sj\u00e4lvklart.<\/p>\n<p><em>Flickor med f\u00f6r\u00e4ldrar i bur<\/em> \u00e4r en m\u00e5lning med h\u00f6gt tornande flickor som har tv\u00e5 pajasfigurer i en liten gallerl\u00e5da p\u00e5 bordet. Runt buren nosar tv\u00e5 vilda kattdjur i miniatyr. Flickorna och deras omsorger \u00e5terkommer, de matar, badar, s\u00e5gar av ben och st\u00e4nger in i glasbubblor. Psykoanalytikern Melanie Kleins ord g\u00f6r sig p\u00e5minda, de om aggressionen som en vital del i formandet av ett barns identitet, om f\u00f6rminskandet som en vilja till makt och kontroll, om k\u00e4rleken som en lust till liv, och hatet som en lust till d\u00f6d. Precis som m\u00e5laren Paula Rego eller fotografen Sally Mann visar Cronqvist oss en trolsk och allvarlig bild av landet barndom. Som Louise Bourgeois utg\u00e5r hon fr\u00e5n sj\u00e4lvbiografisk familjehistoria men skruvar det till fiktion i sina verk.<\/p>\n<p>Halvv\u00e4gs in i utst\u00e4llningen \u00f6ppnar sig en ny motivkrets, himlar tunga av \u00e4nglar. \u00c4nglar inspirerade av f\u00f6rren\u00e4ssansens Giotto, kroppsliga och extatiska. M\u00e4nniskorna som vandrar p\u00e5 jorden under dem ser skuggliga ut i j\u00e4mf\u00f6relse. Dessa sf\u00e4rernas m\u00f6ten och det flyktiga i kropparna p\u00e5minner om Carl Fredrik Hill och Ernst Josephson, om deras sjukdomskonst p\u00e5verkad av schizofreni. Cronqvist \u00e4r van att navigera i olika psykiska tillst\u00e5nd med sitt m\u00e5leri och h\u00e5ller lugn kurs i sv\u00e5ra farvatten. \u00d6verhuvudtaget \u00e4r ber\u00e4ttelserna om det som g\u00f6r ont m\u00e4rkligt lindrande eller rent av hoppfulla. Serien med dansanta rutm\u00f6nster som bakgrund f\u00f6r de stillast\u00e5ende flickorna, med rutorna inspirerade av Piet Mondrian och en vistelse i New York. Eller de myllrande sm\u00e5 terakottaskulpturerna med karakt\u00e4ren h\u00e4mtad fr\u00e5n Fj\u00e4rran \u00f6stern, fr\u00e5n resor till ett gjuteri i Thailand, d\u00e4r hon f\u00e4rdigst\u00e4ller sina st\u00f6rre skulpturer.<\/p>\n<p>Spr\u00e5ngen in i olika v\u00e4rldar varvas med gott minne och stor konsekvens. En g\u00e5ng i tiden s\u00f6kte Cronqvist in till Konsth\u00f6gskolan med ett stilleben, fiskar i stekpanna och en d\u00f6d m\u00e5s. Nu portr\u00e4tterar hon sig sj\u00e4lv med en d\u00f6d m\u00e5s p\u00e5 bordet, som Edvard Munch n\u00e4r han sent i livet avbildade sitt ansikte ovanf\u00f6r en tallrik med ett stirrande fiskhuvud. Men Cronqvists portr\u00e4tt andas inte \u00e5ngest utan \u00e5terf\u00f6delse. Det v\u00e5ldsamma, outgrundliga och f\u00e4rggranna leder vidare till en ny generation m\u00e5lare, med bland andra Linn Fernstr\u00f6m.<\/p>\n<p>Liljevalchs utst\u00e4llning presenterar Lena Cronqvist som k\u00e4nslornas och f\u00e4rgens lyh\u00f6rda uttydare. Uppm\u00e4rksam p\u00e5 varje f\u00f6r\u00e4ndring av st\u00e4mningsl\u00e4gen och val\u00f6rer. Hur ofta genomfars vi av motstridiga tankar, hur ofta \u00e4ndras ett ansikte, en kroppsh\u00e5llning eller ljuset som faller p\u00e5 oss? Att skildra det \u00e4r en livsuppgift d\u00e4r motivkretsen inte beh\u00f6ver bytas speciellt ofta. Eller som Cronqvist beskriver sitt s\u00f6kande, \u201datt vara i fl\u00f6det, att inte lysa med f\u00f6rnuftets lampa p\u00e5 dr\u00f6mmarna, utan att gl\u00f6mma sig sj\u00e4lv och vara i m\u00e5leriet. Fast f\u00f6r det mesta infinner sig tvekan: man vaknar till och st\u00e5r d\u00e4r och stirrar p\u00e5 bilden och vet inte, f\u00f6rs\u00f6ker bara hugga upp en ny vak, ett h\u00e5l f\u00f6r fl\u00f6det, dansen och f\u00e4rgen.\u201d<\/p>\n<p><em>Magdalena Dziurlikowska<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Lena Cronqvist, Liljevalchs konsthall, 12 okt \u2013 6 jan 2014. Recension publicerad 2013-10-19 i G\u00f6teborgs-Posten. Ljust h\u00e5r, bl\u00e5 blick, tystnad. M\u00e5la \u00e4r mitt s\u00e4tt att uttrycka mig f\u00f6r att slippa prata, s\u00e4ger Lena Cronqvist. Hon st\u00e5r framf\u00f6r oss, om och &hellip; <a href=\"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=3152\">Continue reading <span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3152"}],"collection":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3152"}],"version-history":[{"count":1,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3152\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3154,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3152\/revisions\/3154"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3152"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3152"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3152"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}