{"id":2516,"date":"2012-03-02T22:15:47","date_gmt":"2012-03-02T22:15:47","guid":{"rendered":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=2516"},"modified":"2012-03-08T10:58:11","modified_gmt":"2012-03-08T10:58:11","slug":"eija-liisa-ahtila-moderna-museet","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=2516","title":{"rendered":"Eija-Liisa Ahtila, Moderna Museet"},"content":{"rendered":"<p><em><a href=\"http:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2012\/03\/House_poster-kopia1.jpg\"><img loading=\"lazy\" class=\"alignnone size-full wp-image-2519\" title=\"House_poster (kopia)\" src=\"http:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2012\/03\/House_poster-kopia1.jpg\" alt=\"\" width=\"512\" height=\"380\" srcset=\"http:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2012\/03\/House_poster-kopia1.jpg 512w, http:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2012\/03\/House_poster-kopia1-300x222.jpg 300w, http:\/\/dziurlikowska.se\/wp-content\/uploads\/2012\/03\/House_poster-kopia1-404x300.jpg 404w\" sizes=\"(max-width: 512px) 100vw, 512px\" \/><br \/>\n<\/a>Eija-Liisa Ahtila, The House, 2002<\/em><a href=\"http:\/\/www.gp.se\/kulturnoje\/konstdesign\/1.879169-eija-liisa-ahtila-moderna-museet\" target=\"_blank\"><br \/>\nRecension publicerad 2012-02-23 i G\u00f6teborgs-Posten.<\/a><\/p>\n<p>V\u00e4rldar t\u00f6rnar mot varandra och flyter samman n\u00e4r en nordens mest erk\u00e4nda videokonstn\u00e4rer Eija-Liisa Ahtila st\u00e4ller ut p\u00e5 Moderna Museet. Ahtilas omskapande ber\u00e4ttelser str\u00f6mmar ur ett antal stora, flerkanaliga videoinstallationer d\u00e4r olika tider, platser och rumsuppfattningar<strong> <\/strong>korsbefruktas. Videoverken ackompanjeras av naturteckningar och fantasifulla husmodeller, men dessa \u00e4r av underordnad betydelse i sammanhanget.<!--more--><\/p>\n<p>I utst\u00e4llningskatalogen betonas Ahtilas intresse f\u00f6r djurens varseblivning, f\u00f6r posthumanismens detronisering av m\u00e4nniskan som alltings m\u00e5tt, och f\u00f6r den f\u00f6rste ekologen Jakob von Uexk\u00fcll<strong> <\/strong>som p\u00e5 1800-talet utvecklade tankar om djurens annorlunda upplevelsev\u00e4rldar. Djur f\u00f6rekommer f\u00f6rvisso i flera av Ahtilas verk och det talas enstaka g\u00e5nger om deras seende, men endast en videoinstallation lodar djupet i det m\u00e4nskliga perspektivets begr\u00e4nsningar. <em>Horisontal<\/em> \u00e4r ett skalenligt portr\u00e4tt av en gran. I liggande format och med hj\u00e4lp av sex filmprojektioner p\u00e5 rad avbildas en gran i hela sin st\u00e5tliga l\u00e4ngd. En filmkameras antropocentriska \u00f6ga \u00e4r inte anpassat f\u00f6r h\u00f6ga tr\u00e4d, antingen lutar man sig bak\u00e5t och f\u00e5r en f\u00f6rvr\u00e4ngd gran eller s\u00e5 m\u00e5ste man g\u00e5 p\u00e5 h\u00e5ll och utsnittet blir ett allm\u00e4nt landskap. Horisontal \u00e4r en hisnande poetisk tankest\u00e4llare om det relativa i v\u00e5r vedertagna verklighetsbild.<\/p>\n<p>I \u00f6vrigt verkar Ahtilas konstn\u00e4rliga unders\u00f6kning av parallella v\u00e4rldar g\u00e4lla den inomm\u00e4nskliga sf\u00e4ren. Inget fel i det, \u00e4ven h\u00e4r finns tillr\u00e4ckligt med material f\u00f6r att ta fram det \u00e4nnu osedda. Den f\u00e4ngslande videoinstallationen <em>Huset<\/em> kretsar kring en kvinnas s\u00f6nderfallande sinnesintryck. Husets v\u00e4ggar ger efter f\u00f6r omgivningen och symboliserar hennes of\u00f6rm\u00e5ga att sortera fl\u00f6det av h\u00e4ndelser. Bilens ljud f\u00f6ljer med i sovrummet och en ko fr\u00e5n TV-sk\u00e4rmen g\u00e5r ut p\u00e5 mattan. Kvinnan s\u00e4ger att allt h\u00e4nder samtidigt utan orsakssamband, att ingen plats bara \u00e4r en, och att andra befolkar hennes kropp. Ahtilas manus bygger p\u00e5 intervjuer med psykotiska kvinnor som vittnar om f\u00f6rlusten av kronologisk tid och f\u00f6rst\u00e5elsen av fullst\u00e4ndiga rum.<\/p>\n<p>Att uppleva Ahtilas videoverk handlar ocks\u00e5 om att tappa fotf\u00e4stet i tiden och rummet. Betraktaren sitter p\u00e5 en snurrpall i en cirkel av videoprojektioner, fr\u00e5n positionen mitt i stormens \u00f6ga ser man m\u00e4nniskor g\u00e5 mellan bilderna och h\u00e4ndelser f\u00f6rgrena sig i de olika verkligheterna. <em>Var \u00e4r var<\/em> bygger just p\u00e5 en s\u00e5dan suggestiv rundg\u00e5ng. Historien tar sitt avstamp i det fransk-algeriska kriget och i ett mord som begicks av tv\u00e5 algeriska skolpojkar p\u00e5 en j\u00e4mn\u00e5rig fransk kamrat. Pojkarna ville h\u00e4mnas massakern i staden Meftah 1954 d\u00e5 fyrtio algeriska m\u00e4n avr\u00e4ttades. I sin tolkning av h\u00e4ndelsen fl\u00e4tar Ahtila samman dokument\u00e4rt material med nyinspelade tagningar. Hon l\u00e5ter historien inta flera sj\u00e4lsliga och geografiska platser, en finsk poet skriver om h\u00e4ndelserna, pojkarna f\u00f6rh\u00f6rs om mordet, men pl\u00f6tsligt sitter pojkarna i en b\u00e5t i hennes swimmingpool.<\/p>\n<p>Det \u00e4r en gripande ber\u00e4ttelse som skulle kunna n\u00e5 \u00e4nnu l\u00e4ngre om det inte vore f\u00f6r det teatrala anslaget. Det uppstyltade draget \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s h\u00f6gst medvetet, sk\u00e5despelarna agerar p\u00e5 ett tydligt s\u00e4tt eller glider ur sina roller f\u00f6r att \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6ra sprickan mellan livet och fiktionen. Men det som kan vara givande konceptuellt eller som teoretisk tankefigur fungerar i det h\u00e4r fallet s\u00e4mre i den r\u00f6rliga bildens praktik. Flera andra videoinstallationer tampas med samma sv\u00e5righet, exempelvis<em> Marie Beb\u00e5delse<\/em>. En grupp kvinnor ska g\u00f6ra en teaterupps\u00e4ttning av det kristna miraklet. Amat\u00f6rsk\u00e5despelarna, klienter fr\u00e5n Helsingfors Diakonianstalt, l\u00e4ser texter, pr\u00f6var \u00e4nglavingar och hissas upp i vajrar. Den p\u00e5 tre projektioner uppdelade filmen f\u00e5r en bredd och en rikedom i h\u00e4ndelseutvecklingen<em> <\/em>\u2013 bara klippningen \u00e4r n\u00e5got att f\u00f6rsjunka i \u2013 men verket lyckas inte med konststycket att ber\u00f6ra. Det \u00e4r l\u00e4tt att bl\u00e4ndas av det storslagna och tekniskt intressanta men det r\u00e4cker inte f\u00f6r att r\u00e4dda det oartikulerade i inneh\u00e5llet.<\/p>\n<p>Eija-Liisa Ahtilas videoverk \u00e4r komplexa, \u00e4ven kvalitetsm\u00e4ssigt. Hon \u00e4r en av videokonstens pionj\u00e4rer och hennes projekt \u00e4r banbrytande i genren. Samtidigt uppvisar hon en ganska oj\u00e4mn produktion d\u00e4r vissa verk g\u00e5r som en pil rakt i hj\u00e4rtat medan andra snubblar \u00f6ver sina egna ambitioner. Ett problem finns i glappet mellan de teoretiska inspirationsk\u00e4llorna och det visuella resultatet. Den intressanta kunskapsbildningen om hur m\u00e4nniskans tillvaro endast utg\u00f6r en av m\u00e5nga landar lite f\u00f6r ofta i ansatser. Djurens v\u00e4rldar<strong> <\/strong>adresseras mer \u00e4n utforskas. Ett annat bekymmersamt moment \u00e4r distanseringen och det urholkade inneh\u00e5llet som alstras av en alltf\u00f6r stor k\u00e4rlek till de konceptuella utg\u00e5ngspunkterna. Detta till trots har Eija-Liisa Ahtila ocks\u00e5 en briljant sida. Hon har en stark k\u00e4nsla f\u00f6r sp\u00e4nnande teman och h\u00e4nf\u00f6r ber\u00e4ttartekniskt och installationsm\u00e4ssigt. Utst\u00e4llningen p\u00e5 Moderna Museet lyckas beh\u00e5lla sin publik. \u00c5sk\u00e5darna rycker inte rastl\u00f6st in och ut ur videosalarna utan sitter kvar och l\u00e5ter sig f\u00f6rtrollas.<\/p>\n<p><em>Magdalena Dziurlikowska<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Eija-Liisa Ahtila, The House, 2002 Recension publicerad 2012-02-23 i G\u00f6teborgs-Posten. V\u00e4rldar t\u00f6rnar mot varandra och flyter samman n\u00e4r en nordens mest erk\u00e4nda videokonstn\u00e4rer Eija-Liisa Ahtila st\u00e4ller ut p\u00e5 Moderna Museet. Ahtilas omskapande ber\u00e4ttelser str\u00f6mmar ur ett antal stora, flerkanaliga videoinstallationer &hellip; <a href=\"http:\/\/dziurlikowska.se\/?p=2516\">Continue reading <span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2516"}],"collection":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2516"}],"version-history":[{"count":4,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2516\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2528,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2516\/revisions\/2528"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2516"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=2516"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/dziurlikowska.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=2516"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}