Efter Babel, Moderna Museet


Efter Babel, Moderna Museet, 13 juni – 30 aug 2015.
Recension publicerad 2015-06-17 i Göteborgs-Posten.

En sammansatt, mångbottnad, global, teoretisk, politisk och ideologisk utställning på Moderna Museet över sommaren. Först och främst den tredelade titeln. Efter Babel syftar naturligtvis på bibelns Babels torn. Människorna ville bygga ett torn ända till himlen men gud slog ner deras hybris och gjorde så att de började tala olika språk. De förstod inte längre varandra och bygget avstannade. En av deltagarna på Moderna Museet, den fransk-amerikansk-libanesiska poeten och målaren Etel Adnan vill hylla mångfalden av språk och säger: ”Språket har en kraft, en skönhet, en innebörd bortom den intellektuella och bortom orden. Språket är en värld full av gåtfulla mentala konstruktioner. Det krävs många generationer, miljontals människor, för att skapa ett språk.”

Mittenledet av titeln Poesin kommer att göras av alla! refererar till den aktivistiska utställningen Poesin måste göras av alla! Förändra världen! på Moderna Museet 1969. Konsten skulle ses som en integrerad del av det sociala livet, en kollektiv kraft och en avmaterialiserad källa för alla. Det finns fotografier och dokument från den eran inflätade bland de andra verken. Slutligen, 89 plus betyder att utställningen tryfferas med poesiuppläsningar av författare födda efter 1989. Året då Berlinmuren föll och World Wide Web såg dagens ljus.

I mitten av den stora salen står Contemporary Tower of Babel. Ett samarbete mellan den nyzeeländske konstnären Simon Denny och den italienske arkitekten Alessandro Bava. Det påminner om en mur, graffitti på tegelsten och trappor i räta vinklar. Längs med gångarna finns en polyfoni av modernistiska verk, reproduktioner av äldre konst, populärkulturella uttryck och flimrande skärmar. Här finns också det ständigt växande arkivet 1000 böcker av 1000 poeter. Det kanske är mitt fel, kanske är jag dålig men jag orkar inte längre. Jag har just bitit mig igenom titeln och ska nu få ett grepp om det här? Språkförbistring och guds straff. Nedanför tornet blinkar två tårar av förlåtelse. Michelangelo Pistoletto har skapat stora liggande kartbilder i spegelglas Love Difference, Baltic Sea och Love Difference, Mediterranean Sea. Kring den senare står stolar av alla stilar och slag. Medelhavet med sin långa kustlinje, turbulenta historia och tragiska nutid. De som sitter på olika sidor om det, bestämmer eller underkastar sig.

George Adéagbos installation Stockholms födelse..! visar böcker, skivomslag och kläder från loppmarknader i huvudstaden. En del bilder och ting har han skickat till sitt hemland Benin och bett lokala konstnärer utföra repliker i måleri och trärelief. En rolig och hemsk viskningslek som blottlägger maktförhållanden. Översättningens kreativa kraft som exploderar både av möjligheter och omöjligheter. Kader Attias diabildsinstallation Open Your Eyes gör en halsbrytande sammanställning. Svartvita bilder av skadade soldater från första världskriget sida vid sida med reparerade kultföremål från Kongo. De osannolikt sargade ansiktena och hålen i de stiliserade maskerna. En abrupt avhuggen näsa eller en blomma till mun både i kött och i trä. Ett stycke längre bort lyser Yael Bartanas röda neon And Europe will be Stunned. Huvudet på spiken.

En konstnär som sysselsätter sig med språk i bemärkelsen ord är Rivane Neuenschwander. I filmen Sunday knaprar en papegoja frön med skriv- och skiljetecken på. Ljudet från radion i bakgrunden eskalerar i takt med måltiden. Ett poetiskt, och samtidigt lättsamt tankfullt verk. Edible Alphabet där pulveriserade livsmedel står för bokstäver och bildar linjer på tjugosex tavelytor känns som en krystad oneliner. Även Paul Chan använder ord i en stor vägginstallation och i jättelika ordmålningar. Det står i katalogen att han utforskar sprickan mellan vad vi skriver och vad vi menar, men när jag ser hans verk förstår jag ingenting.

Åter vid entrén står och hänger Haegue Yangs hybrida skulpturer där vardagsföremål från olika platser och kontexter blir grannar på hjulförsedda ställningar, så att de kan fortsätta sitt nomadiska liv. Svensk villa är blågula persienner kors och tvärs, den hänger högt men faller platt i tanken. Slutligen Etel Adnans lyriskt abstrakta målningar på landskap hon vistats i under långa tider och som hon målar ur minnet. De känns som konst från en helt annan utställning, men om den ska symbolisera det pluralistiska så ja, allt kan tas med.

Babel härstammar från det hebreiska ordet ba ̄lal som betyder blanda eller förvirra. Det krävs ett stort engagemang och god läslust för att sätta sig in i utställningens vittförgrenade och ambitiösa provkarta. Här blandas det tydliga och tänkvärda med det dunkla och röriga. Det blir alltför många varv i den upphetsade spiralen av att ta med ännu en referens till ännu en teoribildning som ska visa hur bevandrade, fria, roliga, gränsöverskridande och politiskt medvetna Moderna Museet är. Alltför tung stämning av att förklaringen i texten är mer spännande än själva verket. Självfallet finns det en rad bra verk på utställningen, men sammanhanget gör det inte lätt för dem.

Magdalena Dziurlikowska