Martin Aagard, Konstnären, nr 1, 2008.

Känner du att det finns en konflikt mellan konstnärskap och barn?
– Ja! På utställningen ”Att bli mamma” som visades på Botkyrka konsthall så var det en debatt där Marie Silkeberg deltog. Hon pratade om att det finns en kompromisslöshet i skapandet som är svår att kombinera med att få barn.
Håller du med om det?
– Det beror på hur man lägger upp det. Men det finns en hänsynslöshet i konsten. Något som inte går att kombinera med moderskap.
Se videon Jag har inte bett om det här.
Visst står barn i vägen för konstnärskapet, menar konstnären Magdalena Dziurlikowska som medvetet valt bort att skaffa barn och till och med gjort konst av sitt beslut. Konstnären Magdalena Dziurlikowska, 33, har gjort sig till något av taleskvinna för konstnärer som inte vill ha barn.
– Det är inte främst att jag är rädd för ett liv som förälder utan mer att jag tycker det är mycket annat som går före just nu.
Känner du att det finns en konflikt mellan konstnärskap och barn?
– Ja! På utställningen ”Att bli mamma” som visades på Botkyrka konsthall så var det en debatt där Marie Silkeberg deltog. Hon pratade om att det finns en kompromisslöshet i skapandet som är svår att kombinera med att få barn.
Håller du med om det?
– Det beror på hur man lägger upp det. Men det finns en hänsynslöshet i konsten. Något som inte går att kombinera med moderskap.
Kan man inte vara en hänsynslös moder?
– Ja, men det går inte att kombinera med ett gott moderskap då. Inom ramarna för konsten ska inget annat störa, om man vill betrakta konsten som ett kall, precis som präster som inte skulle gifta sig för att det inte skull ha något ansvar gentemot sin familj, förutom Gud, kyrkan och församlingen, den familjen skulle gå först.
Det låter som ett munkideal?
– Ja, haha, det är ju en del av ett romantiskt och föråldrat ideal om konstnären som det ensamma geniet. Det gamla idealet där konstnären är en man. Och då fanns ju kvinnan som tog hand om barnen. Men för många handlar det här beslutet om rent krassa ekonomiska orsaker. Att konstnärer inte har råd eller inte hinner ha barn i sitt stipendieflackande liv, att det inte passar att ha barn på en enda skola till exempel. Men det är inte bara konstnärer som har ett uppslukande och kringflackande liv, diplomater och politiker fänger runt hela världen och har barn i olika skolor. Till exempel…
Finns det ett ekonomiskt hinder för dig att skaffa barn?
– Vi skulle ju ha råd. Men min pojkvän bär den mesta ekonomin här och om man ser vårt förhållande i ekonomiska termer så tror jag att skevheten hade förstärkts av att vi hade skaffat barn. Maria Sveland skriver i ”Bitterfittan” att om man har ett jämställt förhållande så har man det inte när man skaffar barn. Det blir på ett tydligare sätt en person som måste ta hand om vissa saker.
Vilka är de positiva sidorna med idealet att konstnärskapet är ett kall?
– En nästintill total frihet. Det är ett sorts alibi för att leva ut det man önskar. Att det okejas, inte bara vad gäller familjebildningen utan när jag ringer ett företag och frågar om jag kan få några kilo plastgranulat eller någon annan skum önskan. Om jag säger att jag är konstnär så är det plötsligt helt ok. Man kan begära vad som helst om man är konstnär. Då behöver de inte undra längre. Det leder till att folk inte frågar vidare eftersom de är rädda för att avslöja sig som okunniga. Och det kan ju bli lite bristande feedback på det.
Vilka är de negativa sidorna?
– Man befinner sig lite på världens utkant, lite isolerad. Dels förväntas det mindre av en, dels förväntas det mer, men kravet på att bilda familj är mindre i konstnärskretsar.
Hur ser det ut bland dina kollegor?
– Det är väldigt blandat, men många skaffar sig barn, trots allt.
Har du några som står på din sida som valt bort barn?
– Nej, jag kommer inte på någon på rak arm. Jag fick en kommentar härom veckan av en gammal universitetsvän som känner likadant och gjort samma val.
Av samma skäl som du?
– Ja, många som föder barn menar att det är ett behov, ett sug, att det verkligen är rätt tid, att det är en klocka som slår, det finns så många metaforer. Men de andra känner helt enkelt inte det, de känner att det är något som kommer utifrån, att det är något som pådyvlas dem.
Har du träffat någon som tagit samma ställning som du?
– Nej, ingen som sett filmen. Jag vet bara en man som steriliserade sig i unga år. En kompis.
Varför då?
– Han ville inte ha barn, så då slapp han att tänka på att skydda sig resten av livet. Men en kvinna som är steriliserad blir ju som en förnekelse av kvinnlighet.
Får du kritik för ditt val att inte skaffa barn?
– ”Men missar du inte mycket?” frågar folk. Men vad man än väljer så missar man något. Oavsett om de är kritiska eller håller med så är det väldigt lätt att prata om eftersom alla har tänkt kring det. Men ofta vågar inte människor ställa de jobbiga frågorna.
Vilka är de jobbiga frågorna?
– Typ ”men är du dum i huvudet, barn är ju det bästa som hänt mig!” eller ”Hur skulle världen överleva om alla tänkte som du?” Primitiva frågor. Försvarsmekanismer. Det är en sorts mänsklig gemenskap som blir ifrågasatt av mitt val, precis som homosexuella kan uppleva. Ett motstånd mot att de ställer sig utanför.
Vill du ha de frågorna?
– Hellre det än att frågan kommer mellan raderna.
Vad svarar du på dem?
– Tänk om alla blev läkare. Det skulle inte heller vara en hållbar värld, ha ha!
Vi är båda 70-talister. Är det verkligen så kontroversiellt att inte vilja skaffa barn i vår generation?
– Det kanske är jag själv som förstorat upp det. Men det som provocerar är nog att jag talar så bestämt. Och att jag är kvinna. Det är som när jag visade Paul McCarthy-utställningen på Moderna Museet. Jag var tvungen att förbereda de jobbiga frågorna själv. ”Är inte han pervers?” till exempel. Och folk sken upp när jag sa så. Det är ju aldrig någon som sagt till mig att jag är en naturvidrig varelse, ändå säger jag i filmen att man kan tycka så.
Varför skulle det vara naturvidrigt?
– När du har den kvinnliga kroppen, vad handlar den om? Jo, att skaffa barn. Tänk på alla hinkar blod som runnit ut på marken, till vilken nytta, ha ha? Men jag har inte bett om det här. Det är därför min film heter som den gör ”Jag har inte bett om det här”.